Styrkegadmartyr. I Cöln lefver en besynnerlig martyr för sin vetenskapliga öfvertygelse, vid namn J. W. Schmitz. Sedan flera år tillbaka har denne man förklarat de af Newton upptäckta tyngdlagarna och de deraf härflytande vilkoren för planeternas omlopp såsom en astronomisk vidskepelses hjernspöke. Redan många år har han påstätt och gör det ännu, att planeterne, likt äpplen i ett ofantligt vattenkar flyta uti en mäktig verldsether-ström, som omkretsar solen. Äfvenså säger han, att det vore en därskap att svära på oföränderlighet af vårt solsystems förhållanden. Så mekaniskt vore nemligen verldsalltet icke inrättadt, att det icke medgåfve oregelmässigheter, omvexlingar och förändringar. Fastmer skulle något ganska hotande sväfva öfver våra hufvuden. och framför allt rycker måntn vår jord oupphörligt närmare. Enligt Egyptiernas iakttagelser för 4,800 år sedan — vi torde få fråga herr Schmitz, hvar de hieroglyfiska annotationerna härom är att se — skall månen då befunnit sig icke mindre än 200,000 mil ifrån vår jord; vid tiden före Kristi födelse skulle den redan kommit oss omkring 100,000 mil närmare, och afståndet för närvarande knappt utgöra 40,000 mil. Alla dessa vigtiga satser har hr S. uttalat offentligt, utan att finna förtroende, åtminstone utan att väcka uppmärksamhet hos personer af facket. Tillochmed solförmörkelsen den 28 Juli 1851, hvilken han begagnade för att vid det tillfället göra sina påståenden gällande, giek förbi, utan att astronomerne bevärdigade hr S. med ett beriktigande, en vederläggning eller ens ett svar. Men hans öfvertygelse står så fast, att han han ånyo med tvenne band ökat antalet af de skrifter, i hvilka han uttalar densamma, nemligen Månens nedfallande på jorden, hvaruti äfven förekommer en afhandling öfver månfolkets konstverk, äfvensom en öfverhufvud mycket noggrann beskrifning om dervarande förhållanden, vidare: Allmän naturkunnighet?, d. v. s. en mera på ämne än omfång rik utveckling af den satsen, att jordens ljus, värme och rörelse härrör från ett naturligt brännande af solen. Fantasi kan man åtminstone icke frånkänna förf:n, då man läser hans beskrifning på månen, hvars till oss vända sida, enligt Schmitz, visar de tydligaste spår af en hög kultur. Landsvägar, kanaler, ja till och med tunnelar fattas icke hans måninbyggare, hvilka bo inom höga ringmurar eller vallar, uti kupolformiga byggnader, och alldeles icke kunna undvara en atmosfer, ehuru denna är vida högre iän hos oss. Till och med månens hufvudstad har författaren lyckligt och väl upptäckt. Den ligger dessutom på den aldra ändamälsenligaste platsen. Schmitz siger nemligen: )Oom månen, hvars hela yta icke är större än Ryssland, skulle hafva en hufvudstad, så vore platsen för densamma gifven på det ställe, der jordklotet, — som der är 22 gånger så stort som månskifvan för oss — beständigt synes hänga öfver den uppblickandes hufvud. En stor kedja ringvallar utlöper från midten af månen, åt söder, i början uti en sammanhängande sträcka, men bortom 36 delar den sig... Tvenne dylika sträckor draga sig 60 östligt och en 60 vestligt, alla tre sträckorna börja i granskapet af eqvatorn; således nära den punkt, som har jorden i zenith. Alla dessa äro nästan af lika storlek: säkerligen icke ett tillfälligt förhållande.? Stora förändringar företagas der med byggnaderna eller, tillägger Schmitz, i det han hånande ställer sig på sina härdnackadt tigande motståndares ständpunkt, eller: de vulkaniska krafterna arbeta der fortfarande.? Schmitz har tillochmed tänkt på möjligheten af ett teckenspråk med innevånarne på månen. Han förmodar, att de äro stora astronomer och i synnerhet skänka det jättelika jordklotet sin uppmärksamhet. Må vi säledes försöka att träda i korrespondens med månens befolkning. Skulle icke, frågar han, hastigt framilande lokomotiver med stora elektriska lågor äfven för dem antyda vår verlds lit och konst? Om man upptände stadiga lägor, 7 till antalet, ordnade i likhet med Stora Björnen eller Carlavagnen, på ett afständ från hvarandra af 2 mil, så skulle månens astronomer se denna stjernbild i en storlek af 40 minuter, och förstå såväl den astronomiska som lifsfragan och besvara den. Ingenting kunde hindra dem att framställa stjernbilden i samma storlek som den synes för oss på himmelen.? Allt det der är visserligen mycket vackert uttänkt; men vi frukta, att herr Schmitz äfven denna gång blir hvarken vederlagd