Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 augusti 1856, sida 1

Den vansinnige srån S:t James. (öfversättning från tyskan.) (Forts. fr. föreg. N:r.) Kalla svettdroppar runno ymnigt utför min panna .. Jag skälfde af undertryckt vrede. Jag såg på Mortimer . . . men Mortimer rörde sig icke . . Min mine och hållning tycktes varna honom; han tog tillochmed ett steg tillbaka. Hvad jag i detta förfärliga ögonblick kände, kan jag ej med ord beskrifva . . . Mitt inre brann, mitt bufvud svindlade, min hand darrade, dock blott för ett ögonblick. Det gudomliga var i denna stund starkare inom mlg än det menskliga. Jag blef åter lugn och sansad, ty jag ville ej bli — förbannad. — Min far, sade jag, i det jag tryckte min högra hand till mitt klappande hjerta; — ni har en son, som ej vill belasta sig med er förbannelse: han skall uppfylla er vilja, om den är oåterkallelig. — Den är det .. Hvad vill du? — Frivilligt afträda mit arf, svarade jag. Och hvem ansvarar för att detta är ditt allvar — Gnd är mitt vittne, ropade jag med handen sträckt mot himmelen. — Så skrif det då! . . Der är papper. . Mortimer, lemna honom dokumentet! Detta var mig för mycket; jag visste då icke, att