Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 augusti 1856, sida 1

Hör nu den enkla berättelsen, inledningen till den förfärliga händelsen, hvilken redan, på icke betydligt afstånd, sväfvade öfver mitt hufvud. IV. Fortsättning på den vansinniges från St. James historia. Jag hade under min vistelse i Wien af en ungersk adelsman fått till skänks en ung hund, ett stort, vackert svartlurfvigt djur, af en race som i sina hemlandsberg begagnas till vargoch björnjagt. Han hette Othello och egde utomordentlig styrka och förstånd. Denne hund var, jemte Phillipps, min beständige följeslagare på alla mina resor oeh hade fästat sig vid mig med en sådan trohet, att han ej lydde någon annan än mig eller Phillipps. Då jag återkallades till England, följde han mig äfven dit, höll sig alltid i mitt grannskap och sof om natten på ett ulltäcke bredvid min säng. Men redan den första dagen i Codrington Hall, såg jag min Othello mera sällan än annars, ehuru jag till följe af de allvarsamma angelägenheter, som hela dagen sysselsatte mig, ej tänkte serdeles derpå. Medan jag nästan medvetslös af själslidanden vandrade genom kastanicalleen, som från min fars gard förde till pastorsbostället, varseblef jag hastigt på obetydligt afstånd, i skuggan af ett stort träd, min Othello, liggande vid fötterna af en qvinlig gestalt, Ll