hag omkring sig; kan man få det bättre? Lägg härtill, att man lefver ostörd, som vore man hemma, har eget kök och är omgifven af flärdfria, godsinta menniskor, som i allt söka gå oss till mötes. Utom oss 3 har stället blott ett mindre antal badgäster. Vid hitresan ämnade jag här blott välja en interims-station, till dess jag hunnit höra mig om någon annan; men utom det att vi här finna oss utmärkt väl och lefva billigare än på de stora badorterna, har öns pastor, en vidtbekant naturforskare och ortens medicinska orakel, sagt mig, att den, som endast söker helsan, ej kan finna ett bättre ställe än Låka. När nu mina fruntimmer, som, ju närmare vi nalkades kusten, alltmer vädrade den lyx och flärd, hvilken år efter år tillvexer vid de moderna baden, förklarade sig mindre hågade att deltaga i omklädnings-maskraden, och äfven jag ansåg oss bland dagens mönster komma att gå som insjömörtar bland hafvets stråldjur och heljflundror, så blef resultatet att vi förblifva der vi äro. Jag nämnde öns pastor, prosten E., en vördnadsvärd gubbe med ynglingasjäl, hos hvilken jag en dag i sällskap med vår goda värd gjorde besök och tillbragte en högst intressant eftermiddag. Resan var 15 mil inåt ön, ett besynnerligt land, liksom hela Bohuslän utgörande en ändlös massa af mångformigt varierande nakna klippor, hvilka omsluta fruktbara dalar med en jordmän, jemngod med vära kålsängar, och en rik vextlighet, som dock kunde vara bättre, om der funnes några diken. Bohuslänningen är dalig jordbrukare ): der naturen gör mycket, gör menniskan vanligen litet. Det är nöden som drifver hund i band; det är den som tvungit dalkarlen att upparbeta sitt magra land till fruktbarhet, hvarvid ändå är mycket att förbättra, fastän det går långsamt hos ett folk, som tror att ingen bättre väg kan läggas än farfars nötta hjulspår. Huru väl, om en sådan tro äfven gjorde sig gällande om mormors enkla klädedrägt! Men detta är icke det enda fallet, då man kastar bort det gamla goda och behåller de gamla dumheterna. — — — vDen fattiges öde är allestädes beklagansvärdt; men här, på de nakna, af den ändlösa vinterstormen piskade klipporna, tyckas kojans usla barn hemfallna till en bedröfligare lott än på något annat ställe i vårt land, de skoglösa svältorna i Westergöthland kanske undantagna. Kustbon har nemligen framför den sistnämnda öknens invånare det företräde, att han eger det rika hafvet att tillgå, hvilket äfven om vintern låter aftvinga sig en fisk för att stilla hans hunger. Men för att värma sin trashöljda kropp saknar han allt i dessa de eländigaste af menniskoboningar, och som ej kunna vara bättre i en ort, der allt byggnadsvirke fattas och der man, såsom jag häromdagen hörde, betalar 1: 24 bko för en 19—20 alnars granspira af 2 tums topp och 6 tums storända. Ilit i hamnen komma ofta från fasta landet båtar, lastade med ljung och kråkris, som der blifvit köpt och forslas inåt on till bränsle. Hos oss har den fattige svårt, när han, vadande i den djupa snön, tågar till skogs för att släpa hem några snra pinnar att lägga i spiseln; men hvad är detta emot här, hvarest han, så längt ögat förmår speja, förgäfves söker ett brännbart grand, tillräckligt till en svafvelsticka! Jag har talat om skogsplantering, om sådd af tall-, granoch björkfrön på dessa berg, men fått till svar, att buskarne cj skulle blifva manshöga, förrän de vore annammade af de många, för hvilka nöden icke har någon lag. Dock — tänkte jag — om kärlekens Eolsharpa, som Skaparen satt i vårt bröst, och som så lätt ljuder för allmänt väl, om den genom uppfostran och exempel bletve bättre uppsträngad, skulle härutinnan mycket kunna göras, likasam det allestädes finnes mycket att göra. Pil är det allmännaste trädet vid gårdarne på ön, och ingenstädes har jag sett en så herrlig vext på detta träd: det ser icke magert och fattigt ut, som hos oss, utan lummigt som den löfrikaste lönn. Vid hvarje gård finnas några träd, hvaremot ingen bonde, ej en gång den förmögnaste, har att skryta med dessa stora och granna, ehuru mängen gång alldeles oiredda byggnader, hvilka i vissa socknar norrut stå och ruttna ned vid gårdarne, utan annat gagn än att inbilla sin egare, det han är en stor patron, hvilket dock är något. De välmåendes stugor hafva 2 rum, stundom en vindskammare, äro alltid täckta med tegel, brädslagna, ofta rödfärgade; de smärre jordegarnes äro små och se mycket skrala ut, med tak af murken, mossbevext halm. Man bor icke i byar, utan enstaka, på sin höjd 2 eller 3 tillsammans. Vägarne äro väl underhållna, grusade med snäckskal, hvilka hemtas ur dessa förundransvärda snäckbankar, som, liknande våra sandåsar, ligga här och der uppe i bergen, ofta genomgräfda till 10 alnars djup. När kommo de dit? Hvilka menniskostammar hafva under försvunna tidsåldrar trampat dem? — Utom trenne vanliga gästgifvaregårdar för landsvägen finnas här många sådana för sjön, hvarifrån man i små segelbåtar transporteras till åtskilliga ställen på fasta landet, till småöarne, till Marstrand och till den norrut belägna stora ön Oroust, som består af 7 socknar. I dessa båtar medfölja både häst och kärra, om det kommer i fråga. Härom dagen såg jag en bonde från fasta landet, som här på ön köpt sig en häst, helt behändigt få honom att stiga i sin lilla båt, ej större än våra enåringar, men djupare och trubbigare byggd, hvarefter han satte upp sitt segel och gaf sig ut i vågorna en hel mil öfver fjorden. — För öfrigt har jag fästat min uppmärksamhet vid de tallösa gärdesgårdar, hvaraf landet ifrån dalarne ända upp på bergen genomkorsas i alla rigtningar. Här råder verklig stängselsjuka, och detta — i ett skoglöst land. Saken låter förklara sig, enär i dem alla tillsammans icke finnes en trädsticka. Det är nemligen idel stenmurar, dock icke massiva som hos oss, utan enkla, så att på många ställen lammungar obehindradt kunna komma igenom hålen. Nedersta hvarfvet består af lass-stenar, sedan minskas storleken, till dess öfversta hvarfvet blir som knytnäfven. Dessa uppgillrade stenrader, till hvilka materialet ofta på de stenfria slätterna framköres långa vägar, ligga flerestädes på lergrund, men det är icke vår veslera: ingen enda synes rubbad af kälskottet. Telegrafdepescher. HAMBURG den 19 Aug. Diskonto 64 proc. — Kurser: London 13: 05, begärligt; Paris 1933; Amsterdam 36: 30; gälfhart