Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1856, sida 2

ten af Taunusberget. Af de tyska badorter jag besökt, förekom den mig såsom den i många hänseenden trefligaste och angenämaste. Kan den i naturskönhet ej fullt ut mäta sig med Ems och i afseende på sjelfva stadens sinhet och elegans ej med Wiesbaden, så öfverträffar den dock båda, den förra genom vidsträckta och smakfulla parker och ypperliga promenader, den sednare genom eu viss Gemiithlichkeit, som gifver åt det hela ett visst utseende af inbjudande vänlighet och kommer främlingen att glömma tvånget af den stela hållning, som tillhör lifvet vid de utländska brunnsoch badorterna. Vi gjorde en vandring genom de sköna promenaderna, rumlade på det temligen bittra och oangenäma vattnet uti die Kaisersquelle ochElisabethsbrunnen samt beundrade de ytterst graciösa och smakfulla villorna, som sträcka sig utefter den sköna parkens ena sida. Begagnande oss af det sköna väder, hvarpå eftermiddagssolen bjöd denna dag, genomreste vi stadens närmaste omgifningar. Vägen förde genom bördiga fält samt löfrika skogspartier af ek och gran. Naturen hade prydt sig såsom till högtid. Hela hjordar af Dofhjortar betade i det gröna och foglarne sjöngo gladt i trädens kronor. Det var lif, fröjd och poesi, hvart man vände blicken. I förbifarten besöktes furstens förtjusande mejeri, doftande af de skönaste blommor, med sprittande fiskar i de klara vattnen, och det furstliga slottet, märkvärdigare för sitt sköna läge än för storhet och architektur. — Sedan vi återkommit, gjorde vi besök uti det stora och ytterst magnifika Kurhaus, besågo tidningsrummen och läskabinetterne, matsalarne och de praktfulla spelrummen. Allt lyste af marmor, speglar och guld. Jag har aldrig sett någonting yppigare. Också har detta hus kostat millioner. Vi stannade vid rulettspelet, nyfikna att få en stund åskåda den osäkra lyckans växlingar. IIGgar af guld och silfver vunnos eler förlorades inom ett ögonblick. Män och qvinnor voro indragna inom spelets förtrollande krets. En ung fransman förlorade i några dag 1000 franes, ödet kastade om, han återvann dem och lika mycket dertill, allt inom några minuter. En ung vacker flicka var med bland de spelande. Hon hade otur. Luidorerna, ty hon spelade blott med guld, dansade, såsom hade de haft brådtom, utur de mjella händerna. IIon spelade med passion, äfven hon, ehuru intet anletsdrag förändrades efter det nyckfulla spelets chancer. Vi väntade att så se prinsen af Canino, som sällan lärer försumma att om aftnarne infinna sig vid spelbordet. Denna afton hade den lärde fursten förhinder. Kanske inbesparade han sålunda någon tunna guld. Man sade att han ej sällan på en afton omsätter sådane summor eller ännu högre. Det är ett eget fall, att hos denne man finna förenade två så heterogena intressen, det af storspelare och af ifrig vetenskapsman. — Spelbanken i Homburg är bildad och underhålles af ett aktiebolag. Detta lärer göra förträffliga affärer. Utdelningen för i fjol skall hafva gifvit ända till 20 procent, och detta ehuru genom spelhuset hela brunnsetablissementet underhålles, ehuru den årliga kontributionen till staten utgör omkring 75,000 rdr svensk mynt och en nära nog lika stor summa hvarje år afsättes till respenningar, såsom det kallas, för ruinerade spelare. Man har försökt att upphäfva spelhusen vid de tyska badorterna. Detta har hittills misslyckats, utom i de preussiska staterna. Skam blir det emellertid för de stater och regeringar, som draga växel på lasten och ockra med en bland de förderfligaste bland passioner. Följande dag kommo vi till Cassel, hufvudstad uti Kurfurstendömet Hessen Cassel. Om i1 Sn fuörma 4 8102 Fu raganda