Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1856, sida 1

Den vansinnige från S:t James, (Öfversättning från tyskan.) (Forts. fr. föreg. N:r.) — Och Mortimer . . ser han er dotter ofta? — Han besöker mig nästan dagligen och hedrar stundom mitt barn med sitt förtroende. — Känner ni orsaken till detta förtroende? — Nej, mylord, jag känner den ej, men sir Mortimer .. — År min bror, tillfogade jag. -Ni har rätt! — Under det jag talade, blickade jag upp i himlens oändliga blå, och öfver min själs synrand uppsteg ett litet mörkt moln . . . det var det hemlighetsfulla förbisväfvandet af en ännu icke till medvetande hunnen, dyster aning. — Det är ej underligt, fortfor presten, — att vi så ofta sysselsatt oss med er. Den egna uppfostran, som blef er till del, er ständiga frånvaro från föräldrahuset, och den omständighet, att er yngre bror alltid var i er fars grannskap . . . allt saker, som stöta mot våra seder och vanor . . . gåfvo oss anledning nog dertill. Härtill kom folkets tal . . folket håller alltid med arfvingen, och ni var och är ännu i allas ögon den rätte arfvingen . . . och vår egen kängla, som alltid är stämd för det aflägsna, obekanta .. och vi beslöto att, om det blefve nödvändigt, icke beröfva er (ursäkta, mylord ) vårt råd, om ni begärde det. — Och hvartill råder ni mig nu?