Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1856, sida 2

fången och Laren ). En dag igen till ända gått, En blodig dag tillika, På hvilken Ryssen åter fått För svenska stålet vika; Ty fältet var med lik besådt Och resten hade flyktat brådt Åt alla håll och kanter. Med sina bussar kungen låg Och hvilade på fejden, Helt lugn och glad i själ och håg, Fast stormen tjöt kring nejden Och regnet föll och åskan slog Och endast mörka natten drog Sitt täcke örver bädden. Men fjerran i en skogrik däld Stod korporalen Modig, Från lägret skild, på utpost ställd, En yngling rask och frodig, Som visste ingen större fröjd An storma öfver dal och höjd På klappjagt efter Ryssen. Nu var han likväl något blek, Ett sår han bar i barmen, Som nyss han fått i dagens lek, Och dito tre på armen; Men hvad betydde väl det der? — Med pannan sänkt mot sitt gevär Han stod i glada drömmar. Han drömde att bli general Och kanske mer med tiden, Emedan han till korporal Befordrades i striden Af kungen sjelf, som lofvade Att snart en högre fullmakt ge För undransvärda bragder. Så stod han der i stormens tjut Och tänkte stolta tankar Och kastade bland molnen ut Det ljusa hoppets ankar; Han målade en framtid full Af rykte, ära, gods och gull För sig och fosterlardet. I I Men plötsligen han blef uppväckt I Ur sina gyllne drömmar, ) Detta poem, som blifvit Red. benäget af förf. meddeladt, tillhör en cykel af Dikter, kallad: Kung Carl och hans Bussar, rimmade folksägner, af Pehr Thomasson, hvilken samling snart torde komma att utgilvas. I