Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1856, sida 1

strare befallning från min far att han skulle komma med mig till London, der han då vistades. Till den dagen hade jag, hvilket ni knappt kan tro, sett min far endast tre gånger sedan jag lemnade sfädernehuset, och det vid serskilta vigtiga tillfällen. Vi lydde. Då jag väntansfull stod inför min far, för att få veta, hvarför han kallat mig till sig, och hvad han hade att meddela mig, sade han till mig, utan att förråda någon vidare faderlig ömhet för mig, att jag nu blifvit myndig, och att jag, såsom min moders äldste son — märk väl detta — kunde antaga titeln efter min morfader och lyfta inkomsterna af hans egendomar, då han kort förut aflidit. Sålunda blef jag ifrån en namnlös och okänd yngling plötsligt en högt uppsatt och med timliga ägodelar rikt begåfvad man och ombytte mitt simpla namn mot den prunkande titeln: viscount af Dunsdale. Detta var likväl inte det mål, hvartill min ungdomliga äregirighet sträfvade; tvertom kunde ingen lägga mindre vigt på en sådan utmärkelse, än gendomen, jag. , De nödiga dokumenterna blefvo utfärdade och öfverlemnade till en notarie i London, en rättskatfens man, som nu blef min kommissionär och i många praktiska frågor, dem min hittillsvarande uppfostrare inte förstod, äfven min rådgifvare. Jag måste derjemte nämna, att jag vid detta tillfälle icke träffade min broder Mortimer, emedan han tillfälligtvis var frånvarande, hvilket eljest högst sällan inträffade, ty han vistades ständigt hos min fader och var, som man plägar säga, hans högra hand. Jag besökte för en kort tid den mig tillfallna egaf order, att de till hälften förfallna husen skulle ombyggas, meddelade den gamle hofmästaren på Dunsdale-Castle en skriftlig instruktion,