Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1856, sida 1

hvarefter mina egendom: ar skulle förvaltas, och bad sedan min fader skriftligen att få tillträda den resa till Tyskland, hvartill jag redan för länge sedan uppgjort planen, ty huru kunde jag, utan hans samtycke, oak adt jag var myndig öef min egen herre, våga företaga ett så vigtigt steg på egen hand. Ilan besvarade min bön kort, men jakande, och jag kunde omöjligen af detta bref se, att han hade något emot denna resa. Jag reste. Med min trogne Mentor och den gode Phillipps vid min sida erfor jag nu för första gången hvad lif och frihet ha att betyda. Rik, oberoende och lycklig, herre öfver min tid och förmögenhet, besökte jag nu i tre år de största städer och vackraste trakter i mitt kära Tyskland, framför allt de mest berömda universiteterna, gjorde öfverallt bekantskap med de utmärktaste vetenskapsmän och ämnade just att efter dessa tre år resa till Italien, i anledning af min uppfostrares vacklande helsa, då denne plötsligt dog och efterlemnade i mitt hjerta en tomhet, som aldrig sedermera blifvit fyld. Liket var ännu inte ur det huset vi bebodde, förrän en befallning anlände från min far, att så fort som möjligt komma till Codrington-Hall, der han låg sjuk och ville tala med mig. Tjugofyra timmar derefter, då allt var i ordning för afresan, kom ett annat bref, hvaruti Mortimer skref till mig, att min hemkomst ej mera var nödvändig, emedan min faders tillstånd förbättrat sig, och han tillochmed befalte mig att stanna der jag var. Jag beslöt att stanna liksom jag beslutat att resa. Men åtta dagar derefter erhöll Jag ånyo ett bref och denna gång ifrån presten på Codrington-Ilall. hvaruti denne lät mig förstå, att min faders lif sväfvade i fara och att han för sin del ansåg för rätt,