Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 augusti 1856, sida 1

Den vansinnige från S:t James. (Öfversättning från tyskan.) (Forts. fr. föreg. N:r.) : Om jag i detta ögonblick räckt en läkare min hand och sagt till honom: Mitt hufvud bränner, mitt bjerta klappar våldsamt, jag känner mig mycket beklämd — känn på min puls — hvad vill ni göra? så är jag öfvertygad, att han genast ordinerat en åderlåtning, och likväl var jag fullkomligt frisk. Jag var blott uppfyld af väntan på hvad som komma skulle, mitt innersta vegetativa och animaliska lif var blott genom en själsspänning potentseradt till en grad, hvars make jag aldrig i mitt lif erfarit. Och jag frågar läsaren, om han finner denna skildring öfverdrifven? Säkerligen icke, om han någonsin befunnit sig i en dylik belägenhet. För att afkyla mig, drack jag vatten och satte mig derpå, för att bättre kunna lyssna, på en stol, tätt bredvid dörren, som ledde till korridoren. Skall det väl lyckas honom, att obehindrad komma ned till mig? tänkte jag, om man ertappade honom på hans nattliga, otillåtliga väg! hvad skulle man då företaga sig med honom? Och skulle han i sin nuvarande upprörda sinnesstämning fördraga en bestraffning? Jag lyssnade uppmärksamt, men en dödstystnad herrskade i hela huset; icke det ringaste ljud kunde jag förnimma, oaktadt min hörsel af naturen är utomordentligt fin och genom mångfaldiga öfningar blifvit ännu mera utbildad.