Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 augusti 1856, sida 1

Läsare! jag behöfver icke säga dig hvarest jag var, i hvars sällskap jag befann mig och huru jag här satt allena med honom i ett mörkt rum och inom stängda dörrar, — i en menniskas våld, som, om han ville begagna sig deraf, var mycket starkare än jag, den jag blott kände genom mitt hjertas språk och genom min individuella öfvertygelses andliga öga, men som i sina periodiska anfall af raseri skulle vara follkomligt obändig — hvarpå jag ju sjelf redan upplefvat ett litet prof — skulle icke du i mitt ställe kånt någon fruktan, och var den icke öfverhufvud mycket ursäktlig? Var uppriktig och tillstå det för dig sjelf, om du också icke kan tillstå det för mig! — Hvad mig beträffar, kan jag icke neka, att Jljuseas släckning öfverraskade mig, men det skedde alitför plötsligt att jag skulle kunnat hindra det, och då det engång var skedt, ville jag icke låta märka min öfverraskning, så mycket mera som jag insåg, att hans anmärkning var fullkomligt riktig.