Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 augusti 1856, sida 1

Den vansinnige från S:t James. (otversättning från tyskan.) (Forts. fr. föreg. N:r.) Efter en sjerdedels timmes förlopp, ty så länge varade samtalet, återvände direktören längsamt samma väg han kommit, men mr Sidney blef tanklull qvarstäende och säg efter honom; derpå vände han sig till hälften åt mig och vinkade, att jag skulle komma närmare. Jag gick bort till honom och förfärades då jag såg det besynnerliga uttrycket i hans ansigte; det var icke raseri, icke förskräckelse, ångest eller sruktan, utan det var denna energiska stolthet, som reser sig, sedan den länge varit trampad i stoftet och ändtligen fattat ett beslut, som skall komma den att darra, som framkallat det. Han såg på mig och log, men det var ett leende, hvilket likaså väl kunde tillhöra en förtörnad ljusets ängel, som en af mörkrets dämone-. — Hvad jag sade er, hviskade han, var fullkomligt riktigt, allt, allt var förgäfves. Men nu äro vi qvitt. Om jag i morgon under dagens lopp icke finner något tillfälle att för er berätta min historia, så smyger jag mig till er om natten, äfven om jag såsom en simpel förbrytare, först skuile bryta jerngallren frän mina fönster. Med dessa ord tryckte han krampaktigt och fast min arm, vinkade med den andra handen, liksom ålade han mig tystnad, och gick derpå hastigt ifran mig. Jag följde honom till ridbanan. Här ropade