Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 augusti 1856, sida 1

— — —— — — — HmHNMHNN tillhör husets innevånare och står på de vansinniges lista, lemnat mitt rum, så anser man det på sin höjd för något, som står i förbindelse med min sjukdom, och jag kan då till ursäkt för min nattliga utflykt alltid anföra oro, sömnlöshet, hetta eller dylikt. — Men det kan jag också . . . — Det kan ni också, visserligen; men då ni vill hemta frisk luft, går ni inte tre trappor upp till en af de vansinnige, utan söker den utomhus. — Ni har rätt, men om man märker er utflygt, blir ni straffad ... — Ja, med ett störtbad mer eller mindre! Men det gifves ännu ett skäl, som ni skall finna riktigt. I mitt rum kunna vi inte vara säkra på, att ej blifva hörda — ni behöfver blott tänka på alla de rör, hvilka sätta det i förbindelse med embetsmännens rum — men ert rum har en ypperlig belägenhet och står inte i gemenskap med de öfriga, ty jag känner det mycket noga och har skaffat mig underrättelse om hvarje småsak. Ni kan således vänta mig, men inte före midnatten, ty först då ha väktarne fallit i sömn; men synnerligen senare kommer jag inte heller, ty klockan ett går månen upp, och jag är nödsakad att länge taga er uppmärksamhet i anspråk. Från er begifver jag mig icke upp på mitt rum, ty det är en allt för lång resa, och jag kunde på trappan möta en eller annan, som kommit för tidigt på benen ... — Men . . . frågade jag förvånad, ty jag trodde redan, att han ville fly; han tycktes också tyda min förvåning riktigt, ty han tillade ögonblickligen i en lugnande ton: — Frukta inte — utan ert bistånd kan jag inte komma härifrån, och min plan går ännu längre . .. nej, ifrån er går jag ner i trädgården; möter mig