Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 augusti 1856, sida 1

Den vansinnige från S:t James. (dtversättning från tyskan.) (Forts. fr. föreg. N:r.) — Nej, nej! sade jag då åter till mig sjelf, han är inte, han kan inte vara det, hvarför man anser honom! Det måste ligga något skurkstreck härunder, och läkarne hafva endast blifvit bedragne. Jag måste, kosta hvad det vill, utforska, hvari detta skurkstreck består. Med dessa föresatser och beslut träffade jag en eftermiddag mr Sidney i parken, och i trotts af alla hans uppassare spatserade vi omkring tillsammans. Jag hade iakttagit ett litet moln på hans panna och ville af denna anledning just ställa en fråga till honom, då han i detsamma sade till mig: — Gå med mig upp på kullen derborta. Vi kunna derifrån se landsvägen; jag längtar i dag mera än vanligt efter frihet, och fastän jag inte får njuta den, kan jag dock bäst tänka mig den deruppe. Vi hade snart kommit till toppen af den lilla med låga buskar beväxta kullen; der stod en liten bänk, på hvilken vi satte oss. i Jag ämnade just saga några ord, då jag märkte att den vansinniges blick med en viss förväntan och farhåga hvilade på den väg, från hvilken jag sjelf kommit för några veckor sedan, i sällskap med krämaren. Närmast oss doldes vägen af några små kullar, dock sköto popplarna, som växte på sidorna af densamma, upp öfver dessa, och längre bort kunde man med ögonen följa den en betydlig sträcka,