Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 augusti 1856, sida 1

så bleka ansigte var mörkrödt, och hans blick fasthängde vid mina händer, som höllo brefvet. Jag kastade ögon på brefvet och läste följande ord: Vill ni vara god och lemna inneliggande bref till vår vän, den vansinnige från S:t James. Trösta honom, hjelp honom och res icke derifrån, förr än jag varit hos er. Farväl. jag kommer snart i Jag lemnade honom den lilla oförseglade biljetten, som låg inuti brefvet. — Det är besynnerligt, tänkte jag, jag skall beständigt trösta och hjelpa och vet hvarken hvarför eller hvarmed, och dock har jag aldrig varit mera uppfordrad att trösta och hjelpa än just pu. — Se der! sade den vansinnige med ett förfärligt lugn, som bildade en skakande motsats till hans förra rörelse. Se der! göm den här biljetten, 1y jag vägar inte behålla den; man kunde finna den hos mig eller gissa dess innehåll. Läs ni den bara, och Om ni också inte deraf kan se, hvad jag åter förlorat, så får ni dock deraf erfara, att jag intet vunnit. Tyst framtog jag biljetten, som jag redan stuckit i fickan, och läste: Spåret var falskt — hon var der icke; men jag har redan träffat på ett nytt, och hoppas att inom åtta dagar kunna mundtligt meddela er något derom. På min sednaste tur har jag emellertid fått spaning på en annan sökande — ni vet, hvem jag menar. Har ni berättat doktorn allt? — Farväl! och Gud vare hos eder!