Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 augusti 1856, sida 2

dan nämligen det ofta uttalade påståendet, att ett statsstreck eller en revoluttou, av Fb med att bekämpa och störta sina motståndare. ODonnell har gjort något bättre: han har uppfordrat sina motståndare att lemna honom biståndet af deras värjor, och tre medlemmar af det förra kabinettet, generalerne Zabala, Lujan och Santa Cruz, hafva blifvit ställde inför krigsrätt, derföre att de icke hörsammat uppmaningen. Tänkom oss, för att rätt fatta detta, att Ludvig Napoleon, i fall han icke varit nog klok att häkta generalerne Cavaignac, Lamoriciere, Beiau och öfverste Charras, hade uppfordrat dem att bistå honom vid utförandet af statsstrecket den 2 December och, vid deras vägran dragit dem inför en krigsrätt! Vid första nyheten om 0 Donnells mästerkupp skyndade Narvaez och flera andra personer, som Juli-revolutionen 1854 hade förjagat från Spanien, genast till Pyreneerne. Der åtelen är, dit församla sig ock örnarne. Men hvad hoppas då Narvaez och de öfriga offren af Juli-revolutionen? Tro de kanske, att det är för deras räkning, som marskalk ODonnell spelat det förtviflade spel, man nu tror honom hafva vunnit? Vill Narvaez nöja sig med ambassaden i Paris, då kan han troligen räkna på ODonnells vänskap för att erhålla denna höga befattning; vill han icke det, så förblifver han ingenting — tills vidare. Utom spanska frågan är allting färglöst och matt inom den politiska verlden. Den kommission, som har i uppdrag att ordna Donaufurstendömenas framtid, har fått en ny medlem, chevalier Bensi, Sardiniens fullmäktig. Om, såsom det påstås och troligt är, denne är af sin regering anbefald att arbeta för furstendömenas förening, så torde framgången af denna önskvärda åtgärd vara betryggad, i trots af Österrikes och Portens motstånd. oO onnellska regeringen har uti hofoch prestintrigerna funnit farligare motståndare än uti insurrektionen. Den 0Donnells sak helt och hållet tillgifna Madridertidningen Correspondence generale häntyder sjelf på det pinliga i statskupp-regeringens ställning med följande ord: de missnöjde hoppas, man vet icke hvad; regeringen förblir orörlig, man vet icke hvarför., Den mellan motsatta partier ställda ministeren synes ej kunna besluta att förena sig med någotdera, emedan den vet, att den af båda har att vänta sitt fall. Mot en politisk liga tyckes dock ODonnell, att döma af ett yttrande i hans ofvannämnda organ, börjat gå öppet fiendtligt tillväga. Mepresterskapet haft sin hand med uti de oroligheter, som före statsstrecket egde rum i Valladolid och åtskilliga punkter af Gamla Castilien, lemnats utan kommentarier af de officiella tidningarne, men af de klerikala dagbladen tillbakavisats såsom skändligt förtal, har ODonnells organ inom pressen nyligen innehållit följande beträffande detta ämne: man börjar tro att dessa (nyligen upprepade) mordbrandsanläggningar äro tillställda af ett hemligt sällskap, i hvilket det presterliga elementet, doldt bakom socialistiska elementer, spelar en stor roll. Samma tidning bekräftar, att den gamle trogne progressisten general Evariste San Miguel, som tillfölje af statskuppen nedlade sitt kommando öfver drottningens hellebardierer, men under gatustriden återtog detsamma för att skydda drottningens person, omedelbart efter stridens slut inlemnat sin afskedansökan och blifvit ersatt genom general Concha. Det påstås nu, att en annan af ODonnells mest fruktade motståndare, general Prim, blifvit erbjuden gesandtposten i Paris. Monitören bekräftar officielt, att trupprörelserna mot spanska gränser upphört tillfölje af det i Spanien återställda lugnet. Huruvida den sednare underrättelsen, att insurrektionen åter uppflammat i Arragoniens och Cataloniens bergstrakter åter kommer att sätta de franska divisionerna i rörelse, kommer väl att bero af dessa oroligheters mer eller mindre allvarsamma natur. Vi sakna ännu närmare underrättelser om desamma. Enligt Monitören skulle kejsar Napoleon d. 9 Aug. återvända till Paris och qvarsanna der till d. 15. Marskalk Pelissier skulle d. 12 Aug. hålla sitt högtidliga intåg i Frankrikes hufvudstad. Karsfrågan är ännu dunkel, och de bäst underrättade tidningarne veta ej, hvad de skola tro om densamma. Det låter i sanning otroI ligt, att Ryssarne skulle så hastigt vilja bryta freden, genom en vägran att utlemna staden till turkiska auktoriteterna. En telegrafdepesch till Presse Belge påstår emellertid, att allvarsam oenighet till följe af on sådan vigran utbrutit mellan kabinetterne i Paris och Petersburg. Det sannolika är, att Ryssarne, som äro måne om sitt anseende bland Mindre Asiens och Kaukasiens folkstammar, ej anse sig böra lemna Kars, förrän Porten nödgat Tscherkasshöfdingen Sefer Pascha att utrymma fästet Anapa, som denne ännu håller besatt i trots af Portens uppmaningar. Olanaral A. bar nå egen begäran ent