Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 augusti 1856, sida 1

förskräckte fader, som högst obetydligt förstod sig på att behandla ett kärlekssjukt flickhjerta, anförtrodde sin dotter till en qvinlig slägting. Denna, hvilken lika litet kände till kärleken, som han, ville utrota den med våld, och följden deraf blef den, att den unga flickan förföll i periodiskt raseri. I St. James hade hon blifvit nästan botad, och det var hon, som skulle spela Goneril. Den tredje damen var en skönhet af första ordningen. Svarta, glänsande lockar, mörkblå ögon, en hy som alabaster och en nästan alltför yppig natur utmärkte henne framför alla andra. Hon had varit en talangfull sångerska vid ..... theatern i London och såsom sådan delat den sorgliga lott, som träfiar så många af hennes med skönhet och talang begalvade systrar. Hon hade blifvit lockad ifrån kon tea af en älskare, som öfvergifvit henne; beröfvad sin förra oberoende ställning, drömde hon blott om vanära och elände. Hon föll uti en oupphörlig melankoli, som emellertid nu tvingats att gilva med sig för mr Lorentzens oförtrutna omsorger. Musiken, för hvilken hennes öra aldrig varit slutet, hade varit bans väsendtliga botemedel, och nu var hon fullkomligt återställd. I anledning af hennos vackra, svarta hår, som bildade en så skarp motsats mot hennes snöhvita hy, kallades hon allmänt inom dårhuset: oden svarta Betty. Hennes faders namn har sednare blifvit alltför bekant, för att jag skulle våga nämna det här. Regans roll var bestämd att utföras af henne — och härmed har jag nu elntat denna sorgliga skildring, måhända alltför vidlyftig för den flyktigo läsaren, men kanske icke lång nog för den cftertänksamme, som vet, att man i ett hospitals annalerkan hemta upplysning och lärdomar rörande mångfaldiga af litvets gåätfulla förhållanden och att man ofta deraf kan uppdraga ett rättesnöre både 15: sig sjelf och för andra Gorts.)