Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 augusti 1856, sida 1

var dotter till en fattig landtprest vid Dover, hos hvilken hon njutit en förträfflig uppfostran, som, i förening med hennes klara förstånd, lofvade att bära de skönaste frukter. Liksom så många af hennes likar, hade hon af sin hederlige och förståndige fader blifvit bildad till lärarinna för förnämt folks barn, och i denna egenskap hade Mary Blackstone också blifvit upptagen i en rik lords familj. Hennes fader anade icke, att denna lycka, som han kallade det, skulle blifva hennes olycka. Hans Herrlighets äldste son, som nyss förut återkommit från en resa till Frankrike, der han tillegnat sig franska åsigter, såg henne och förälskade sig i henne, i det han antog för gifvet, att allt, som var skönt här i verlden, måste vara bestämdt för honom. Mary hade en alltför glödande känsla, att icke af hela sitt hjerta besvara den unge mannens tillgifvenhet. Under det att den unge lorden endast hade en timme ledig för Mary, skulle denna gerna hafva osfrat honom hela sitt lif, — men så mycken uppoffring begärde icke den unge adelsmannen. Efter ett kort besök i Irland eklaterades hans förlofning med en rik lady, och Mary — måste återvända till sin stackars faders ensliga hus. I dessa rum, som varit vittnen till hennes glada, oskyldiga barndom, gick hon nu allena omkring; hon log och gret, hon sjöng och talade ömsom, och klagade, icke för sin fader, utan för den stumma naturen öfver det hon mäste lida; här fann hon ingen tröst, hennes hjerta sammanpressades, hon skiljde sig från hvarje förbindelse med den yttre verlden och försatte sig i sin fantasi uti de besynnerligaste. förhållanden. Slutligen ansåg hon sig för en hertigs dotter och fann tillochmed, att hon icke var ovärdig en krona. Hon prydde sig med blommor och band, sjöng både dag och natt, och tid efter annan anfölls hon af den förfärligaste kramp. Hennes