Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1856, sida 2

gen påkalla, och jag är pligtig att dem ägna, hvadan jag härmed i största ödmjukhet får afsäga mig det genom valet lemnade uppdrag. Då jag vid trenne riksdagar varit riksdagsman för staden och denna gång före valet offentligen förklarat att jag icke kunde åtaga mig riksdagsmannakallet till instundande riksdag, är jag förvissad attskäligt afscende skall fästas vid denna min afsägelse och nytt val för staden blifva utsatt. . Ödmjukligen CF. Warn J:r. Örebro d. 29 Juli 1856. Med anledning häraf har kon. bef:hafvande anmodat magistraten, att höra stadens borgerskap och med dess samt eget utlåtande i frågan skyndsamligen inkomma. Hela denna historia är väl en af den besynnerligaste man kan tänka sig. Först låta hr Werns vänner i tidningen införa en insänd uppsats, hvarigenom hr W. erhåller anledning att offentligt undanbedja sig riksdagsmannauppdraget. Knappt har dock detta skett, förrän samme vänner icke blott sjelfva rösta på hr Wern utan ock söka bereda honom röster från andra håll. Sedan valet sålunda lagligen försiggått, sänder hr Wern en afsägelseskrift, icke till magistraten, för att kommuniceras med stadens borgerskap, derest magistraten kunde vara villig att vidtaga en sådan åtgärd, utan till konungens befallningshafvande, som icke hafva med saken att beställa, då ingen olaglighet — det enda fall, då ärendet kan till kon. bef:hafvande hänskjutas — blifvit öfverklagad. Och denna myndighet förklarar sig ändock icke obehörig, att upptaga ärendet, utan anmodar magistraten icke blott att infordra borgerskapets tankar, utan att ingifva eget utlåtande i saken, likasom magistraten skulle kunna på något sätt befiia hr Wern från det uppdrag han af borgerskapet emottagit. Det må synas hårdt, att ej kunna slippa ett förtroende, som man på inga villkor vill emottaga, och ännu mera att finna sig detsamma påtvingadt just af sina vänner; men då lagen nu en gång är sådan finna viingen möjlighet för hr Wern att blifva förtroendet qvitt, med mindre han rent utaf afsäger sig borgarrätt inom staden. Hela denna procedur synes således temligen onödig och kan icke rimligen leda till något resultat, om icke till det att visa, det hr Wern gjort allt hvad på honom kunnat ankomma, att varda befriad från ett uppdrag, der hans plats nu är långt svårare att fylla än före valet, emedan den som nu möjligen komme att väljas, hade långt mindre tid på sig, att ordna sina enskilta angelägenheter och inviga sig i de ärender, sowm tillhöra hans blifvande riksdagsmannaverksamhet. Härtill kommer ock, att en nu vald ersättningsman för hr Wiern alltid måste emottaga sitt uppdrag, under den oangenäma förkänslan, att icke till påföljande riksdag, då han kunnat blifva hemmastadd med riksdagsärendena och sålunda kunde börja att i vidsträcktare mån gagna, blifva återvald, enär hr Wern icke otydligt utsagt, att det blott är den instundande riksdagen hans afsägelse gäller. Man kan sålunda icke annat än beklaga, både för hr Werns och det allmännas skull, att respektive valmän och bland dem i första rummet hr Weerns närmaste personligen bekante, icke bättre förstodo uppfatta, det hans afsägelse var allvarligt menad och alls icke ett blott spegelfäkteri. Såsom det nu skett lärer saken emollertid svårligen kunna göras om. — På den konsert, som till nästa Söndag af herr G. Sandström annonseras att gifvas i Marstrand, tro vi oss med goda skäl kunna fästa dervarande resp. Badgästers uppmärksamhet. Konsertgifvaren, hvars serdeles vackra röst och goda föredrag äro kända och värderade, utför fyra N:o, nemligen: Aria ur oratoriet Paulus Schuberts Wanderer, (båda förut och med stort bifall af hr S. före dragna), Alessandro Stradellas Kyrkoaria samt 2:ne romanser af Rung och Vogel. — Hr S. biträdes vid sin konsert af omkring 20 utaf våra sångamatörer, anförde af hr musikdirektör I. Sandström, under hvars ledning bemälte Hrr sångare ofta härstädes låtit höra sig, alltid värderade för den friskhet och goda nyansering, som utmärker deras körer. Programmet upptager denna gång 6 fyrstämmiga sånger, neml. koralen Vår Gud är oss en väldig borg, IIeffners bekanta Låt dina portar opp, 3 af våra vackra folkvisor samt Wennerbergs ståtliga Hör oss, Svea!, hvarförutan Runebergs Fänrikens Marknadsminne kommer att deklameras. Programmet är således, enligt hvad man finner, både värderikt