kanaler lifva industrien och handeln. Det utbreder sig öfverallt, i det det fritt föres långa afstånd och passerar staternas gränser. Några af väre theoretici, hvilkas farhågor blifvit väckta vid denna guldets oupphörliga uttömning, hoppas att factum skall upphöra när kontinenten blifvit mättad.? Ilärpå få de vänta länge. Efterfrågan efter kapital ökas och sträeker sig vidare i följd af exemplet. Brist på kapital har länge och mångenstädes varit ett hinder för inlustriens utveckling. Sjelfva England skulle icke för blott få är sedan kunnat i två månaders tid uthärda denna utströmning, som nu fortgått i flera år, utan tillslutit sina kassakistor af fruktan att se dem tömmas till botten. Nu, när guldregnet har kommit, måste England dela med sig deraf åt den öfriga verlden och är att betrakta som en slags reservoir, derifran denna välgörande manna utflödar på andra häll.? Under det guldet strömmar öfver England och Frankrike in till det öfriga Europa, går silfret en motsatt väg, det går från Europa öfver England till Indien och China, derifrån det icke återvänder, åtminstone är för närvarande ingen utsigt dertill. Börsen-Halle meddelar en beräkn ng öfver silfver-exporten från England till Indien och China under sistförflutna 21 år: den uppgick för år 1854 till öfver 3,200,000 pund st.; år 1855 till öfver ÅR; mill., samt för halfva år 1856 till betydligt öfver 54 mill. pund.