Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 augusti 1856, sida 2

riska bestraffningen. Slafven, som skulle brännas, var gift med en ung qvinna och hade tvenne små barn, hvilkas närvaro äfvenledes fordrades. Offret hemtades nu ur sitt fängelse orh framfördes till en i grannskapet af tingshuset befintlig ek, under det åskådarne med höga rop gåfvo sin vilja tillkänna, att bålet skulle tändas. Man afdrog slatven det enda plagg, som skylde hans kropp, band hans händer med ett rep, upphissade honom några fot från marken och hängde honom på en af ekens starka grenar. En sakta eld af torra granspån tändes under honom. Först höjde sig röken och inhöljde honom;derefter frambröto klara lågor, som slickado hans lemmar, brände hans nerver och omgåfvo hans kropp men en krets af eld. Den olyckliges dödskamp var förfärlig, men innan han ännu var död, och medan han skakades af de sista krampryckningarne, beväpnade sig bödlarne med sina knifvar, dem de i förväg fästat vid långa stänger, och uppskuro hans bröst och mage. Derefter tog en af dessa demoner ett slags fiskkrok, likaledes fastbunden vid en stäng, och utslet hans hjerta, en annan utref lefvern och en tredje lungorna. Med dessa trotfter sprungo dessa odjur sedan omkring bland åskädarne och ropade: så skall det gå hvarje slaf, som dräper sin herrskarinna. (Forts.) PRE v-iiiiTSmd . ;— — —C 31