mildaste form. Negrerna blifva der ej använda till plantage-arbete, utan till en tjenares vanliga förrättningar. Det är således icke i städerna, man skall söka sanningen i afseende på de svartes behandling, ty der är offentligheten alltför stor. Men ickedestomindre föregår der mycket som kunde gifva en nyckel till sanningen, men som undfaller den resandes uppmärksamhet, emedan det blott kan upptäckas genom en längre vistelse på stället, genom närmare kännedom om sederna eller genom en tillfällighet. Erfarenheten har lärt slafven att styra sin tunga och huru klokt det är att tiga. Fråga en slaf, om han är nöjd; huru grym hans herre än må vara, skall han svara, att han ej önskar en annan herre, och att han är rädd för att bli såld. Lidanden göra menniskor ofta meddelsamma, men här är skräckväldet så mägtigt, att man snarare kan vänta få höra sanningen af herren än af slafven. Se här ett exempel derpå, berättadt af mr Parsons: I ett hotell i Savannah sanns en gift slaf vid namn John, hvars hustru bodde 25 (eng.) mil utanför staden. Den stackars John älskade henne varmt och sprangstundom bort, föratt besöka henne, ehuru han var viss om att bli piskad, när han kom tillbaka. Slutligen gaf honom hans herre en ny hustru och förbjöd honom att tänka på den gamla. John nekade att lyda och uthärdade hjeltemodigt de piskslag, hans olydnad kostade honom. Man behöfver ej fråga, om denne slaf var nöjd, och dock var det nästan omöjligt förmå honom tillstå, att han var olycklig. Denna erfarenhet lät jag en af mina vänner göra, som nästan blifvit en anhängare af slafveriet. John, sade min vän, jag skulle gerna vilja veta, om du önskar att få din frihet. — Nej. massa, svarade John lifligt, Åjag bryr mig alldeles icke om att bli fri. — Du har således en god herre, är det icke så? — Ja, jag har en god herre och vill ej bli såld. — ÖDu vill alltså hellre bli hos din herre, än få din frihet eller arbeta på annat ställe? — Jag vill hellre stanna här; man vet icke, i hvilka händer man faller. — voch nu, sade gentlemannen, vändande sig till mig, — hvad tänker ni nu om slafvarnes missnöje? — Jag tänker, att John bedragit er, svarade jag. — Huru då? — Ar ni fullkomligt öfvertygad, att John är nöjd och lycklig? — Ja, derpå tviflar jag icke. — Det är ert eget fel. Jobn vågar ej bringa er ur er villfarelse. t mig anförtrodde han sig för några dagar sedan; han har berättat för mig alla sina olyckor, sorger och lidanden ... Och nu, John, fortfor jag, vill du berätta oss om den behandling, du lidit för din hustrus skull, så att min vän, som äfven är din vän, kan få veta hela sanningen? Tala fritt! Vi skola ej förråda dig . . . Och John berättade sin historia till stor förvåning för köpmannen från Norden. Då detta kunde ske uti en stor stad, der opinionen har ett så mägtigt inflytande, och i ett hotell, dit resande komma i tusental och män från norden ofta bo hela år, kan man få en aning om, huru det tillgår på plantagerna, der den djupaste hemlighet inhöljer tyranniet, och der piskslagen naturligtvis upphöra, från det en främling kommer, tilldess han rest. När man till dessa svårigheter lägger den inqvisition, vi ofvanför omnämnt, hvilken handhafves, för att hindra nordens Järor att intränga i de södra staterna, torde man hafva en tillräcklig förklaring öfver det hemlighetsfulla utseende slafveriet ännu eger. Tillsynen är så sträng, att den politiska frägan om slafveriet blott existerar för herrarne, oaktadt tusentals tidningar redogöra för densamma. Fredrik Douglas berättar, att det dröjde länge, innan han visste, hvad abolitionist betecknade. Söderns män kunna genom sin alltid vakna misstänksamhet lika lätt spåra en abolitionist, som slafhandlarens hundar spåra en neger, och ve den som de upptäcka! Det minsta misstänkta steg, det minsta oförsigtiga ord, som en man från norden tillåter sig, blir genast anmärkt; hela staden är inom kort underrättad om hans närvaro, polisen följer honom i hälarne, och en sådan man gör klokast uti att med görligaste första aflägsna sin person, om han ej vill göra bekantskap med den bekanta lynch-lagskipningen. Se här ännu ett par skildringar från städerna: de vackra handlingar, som här berättas, höra der troligen till undantagen, men visa Anal, huwuad HAJ D