Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 augusti 1856, sida 1

Man hade valt ett allmänt bekant, djupt gripande stycke, Shakespeares Kung Lear, emedan denna tragedi fu lkomligt överensstämde med det mål, bestyrelsen hade i sigte. Den ville nemligen hafva ett skådespel, som satte alla menskliga passioner i rörelse, och som, genom sina motsatser emellan det goda och det onda, på en gång kunde verka undervisande och lugnande. Det goda skulle finna sin förtjenta lön, det onua sitt rättmätiga straff. I synnerhet hade man fästat vigt vid kontrasten, ty liksom denna vanligt innahär någonting väckande, så är den förnämligast ett förträtfligt läkemedel i en erfaren hospitalsläkares hand. Betraktar man nu Kung Lear från denna synpunkt, så finner man icke allenast deruti den mest slående kontrast, utan denna utvecklar sig också inom kort på det mest träffande och passande sätt. Shakespeare låter sjelf i sitt skådespel Glocester säga om de förhållanden, hvari detta rörer sig. — Kärlek kallnar, vänskap sviker, bröder stå fiendtliga emot hvarandra, band sönderslitas emellan fader och son, son står emot fader, fader emot son, naturen sjelf råkar ur sin bana. Allt detta är förträffligt att göra en ande, som afvikit från sin regelmässiga bana, uppmärksam på sin pligt och sitt förhallande. Öfverläkaren, som var öfvad i sådana arbeten, hade redan för länge sedan rensat detta sorgespel, förkortat det och inrättat det efter dess mal. utan att beröfva det något af dess betydelse som konstverk. Han visade mig sitt arbete tidigt på morgonen, innan vi begåfvo oss till sammankomsten, och vi hade ett långt samtal med hvarandra derom. Vid en noggrannare pröfning af hans Kung Lear fann jag, att det hela endast blifvit bragt i en lättare form, som bättre passade för tid och omstän