Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 augusti 1856, sida 1

Den vansinnige från S:t James, (Örversättning från tyskan.) (Forts. fr. föreg. N:r.) Jag ville tala, jag fattade hans hand, jag ville säga honom, att han ännu icke var fullkomligt lugnad, att han var sjuk; men han drog sin hand tillbaka. — Låt ni mig gå, min vän, min broder, som ni nyss kallade mig — ack, jag har ju ingen annan! Jag måste nödvändigt vara allena, men jag vet, att jag är skyldig eder sanningen, och den skall ni få öra. Vid dessa ord helsade han mig med handen och gick långsamt fram emot huset. Sjette kapitlet. Ett vansinnigt skådespelaresällskap. Elter konserten hade man beslutat, att de af de vansinnige, dem man ville anförtro rollerna i det skådespel, som skulle uppföras, skulle samlas fötjande morgon, för att mottaga rollerna, som öfverläkaren redan längt förut hade utskrifvit. På bestämd tid infunno sig äfven desse, nyfikne och utomordentligt lycklige öfver den afundsvärda lott, som tillfallit dem.