Rättegån, 2roch Polissaker. Sedan i polisen anmälts, att skepparen Ande Andersson från Lifvered på Inland den 30 sistlidn Juli på eftermiddagen, då han legat och sofvit u en drängkammare hos handlanden Amundsson vi Köpmansgatan, blifvit bestulen på cirka 12 rdr rg: för hvilket tillgrepp skäligen misstänktes matrose Bernt Andersson från Näs i Ödsmäls socken på In land, hade den scnare blifvit efterspanad och griper dervid han dock förnekat stölden äfvensom att ha innehade några penningar; men vid med honom an ställd visitation påträffades en fem-riksdaler, för stucken uti ena stöfveln. Vid förhöret hos poliskammaren sistlidne Freda; upplystes, att Bernt Andersson, som skall vara ill. känd i hemorten, i Måndags förra veckan ankommi hit från Wermland som matros med slupen Boden skepparen Anders Johansson, hvilket fartyg han på följande Onsdags morgon olofligen lemnat, då ha icke innehaft några penningar. Samma dag på ef termiddagen hade han inkommit uti drängkammarer hos handl. Amundsson, der dennes dräng sett Bern Andersson ruska uti och ropa skepparen i namn hvarvid Bernt med handen farit öfver bröstet pi denne, då skrammel af silfverpenningar hördes, hvadan drängen närmat sig för att efterse orsaken härtill, men i detsamma hade Bernt Andersson aflänrs a sig och skepparen, som under tiden vaknat ocl igenkänt Bernt, satt sig upp med yttrande att Bernt säkerligen bestulit honom på de penningar han haft hos sig, hvilket också befunnits riktigt, ty vid närmare efterscende kunde dessa icke återfinnas. Bernt Andersson eftersöktes väl, men kunde då icke anträffas. Påföljande morgon infann han sig åter ombord å slupen Boden, dervid han berättat för skepparen Johansson att han dagen förut förtjenat 1 rdr bko medelst arbete å ett ångfartyg, men för sin kamrat, som han förevist några gula sedlar a 1 rdr, att han länt penningar af en skeppare. Derefter hade han ånyo gått bort från fartyget, utan att fästa afseende å skepparen Johanssons tillsägelse att stanna qvar och arbeta. Senare på dagen hade poliskonstaplarne Wetterqvist och 26 Jonsson vid Bierhalle påträffat en sofvande person, som befanns vara Bernt Andersson, hvilken så dugtigt rumlat om, att sömnen der öfverväldigat honom. Vid visitationen nekade han till att inneha några penningar och krusade länge för att låta draga af sig den ena stöfveln, hvilket han ansåg alldeles onödigt, men måste slutligen gifva efter, då fem-riksdalern hittatades uti densamma. Bernt Andersson förnekade helt och hållet tillgreppet, påstående sig icke ens den nämnde dagen ha varit uti drängkammaren. De hos honom anhållna penningar hade han förtjent under sin sjöresa och af farhåga för tjufvar hade han gömt femriksdalern i stöfveln. Målet remitterades och Bernt Anderssson förpassades till stadshäktet. — I går förevar äfvenledes polisförhör angående stöld från sofvande person. Den 29 sistlidne Juli vid middagstiden hade glasmästaren Olof Nilsson legat och sofvit i Kungsparken, men derunder blifvit bestulen på en s. k. glasmästare-diamant och en tom plånbok, som varit förvarade uti en ficka på insidan af västen, men på hvilken tjufven skurit ett hål, hvarigenom han tagit ut nämnde effekter. Redan samma dag upptäcktes dock att barackhjonet Carl Wilhelm Kling, en riktig hamnbuse, innehaft och till glasmästare-enkan Carlsson, boende i huset n:o 2 vid Spanmälsgatan, försält diamanten, hvilken han uppgifvit sig ha hittat på Gustaf Adolfs torg, för 1 rdr rgs. Uvarthän plånboken tagit vägen, vet man ännu icke. Inför poliskammaren vidhöll Kling nämnde uppzifter om åtkomsten till diamanten; men åklagaren inmärkte, att Kling haft stridiga uppgifter härom, ifvensom att diamanten skulle vara värd 5 a 6 rdr ko. Målet öfverlemnades till rådhusrätten, hvaremelertid Kling får vistas å fattigbaracken. ES H UF SSA