Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 augusti 1856, sida 1

Den vansinnige från S:t James, (Öfversättning från engelskan.) (Forts. fr. föreg. N:r.) Naturligtvis mottogs anbudet med stor vänlighet; jag kände emellertid icke arhalla mig ifrån att le åt direktören och öfverläkaren, för att derigenom liksom påminna dem om deras förra påstående, att ingen vansinnig hade en klar röst. Båda förstodo mig också genast, men uttryckte sin mening på olika sätt, ty under det öfverläkaren, såsom en man, den der är viss på sin sak, likgiltig afvaktade hvad komma skulle, tyckte jag mig uti direktörens ansigte läsa en viss triumferande utmaning. Men då de vansinnige hörde hvarom fråga var, tillkännagåfvo de ljudeligt sitt odelade bifall och stego upp här och der, för att ånyo få se sin älskling, mr Sidney, ty ännu aldrig hade någon här sjungit oifentligt och utan att hafva blifvit uppfordrad dertill. Det var en obeskrifligt vacker sång, som mr Sidney författat och hvartill han komponerat musiken. Redan de första stroferna voro tillräckliga att öfvertyga mig om, att han äfven i denna konst var mästare. De fulla, malmrika och rena alttonerna, hans tydliga uttal och känslofulla föredrag, allt detta måste tillfredsställa äfven den knarrigaste kritik och innehöllo en bekräftelse på, att han ägde en ovanlig musikalisk talang och ett hänryckande fördrag, icke blott då han spelade ensamt orgel.