Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 augusti 1856, sida 1

— —u—l1— ——— — — — — — — Den vansinnige från S:t James. (Öfversättning från engelskan.) (Forts. fr. föreg. N:r.) I detsamma föll hans blick på mig, och då han såg, att en stol stod ledig vid min sida, kom han och satte sig hos mig. I stället för att tacka honom, tryckte jag tyst hans hand. Han tycktes förstå mig och besvarade min handtryckning. Nu uppträdde en flöjtist, hvars delikat behandlade instrument bildade en märkvärdig motsats till den föregående. Musikern var en före detta virtuos från operan i London, hvilken genom familjesorger blifvit bragt till sin nuvarande olyckliga ställning, men nu var nära sitt tillfrisknande. Han tycktes vara upplöst i musik, och det var tydligt, att han kände hvad han spelade. Derpå följde en qvartett, bestående af två violiner, en violoncell och en klarinett, en besynnerlig sammansättning, som dock gjorde god verkan, då de fyra musikanterne voro väl sammanspelade. En paus inträdde. Jag frågade direktören, som satt vid min sida, om ingen sång skulle utföras. — Hvad? sade han, vet ni då inte, att ingen menniska, som förlorat förståndet, behåller sin naturliga, välljudande röst? Emellan tankens och talets organer, således äfven sångens, tyckes en innerlig sympati äga rum. Rlågra ögonblicks eftertanke var tillräcklig att öfvertyga mig om, att han hade rätt, ehuru det ännu aldrig fallit mig in; jag erinrade mig också, att jag