Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1856, sida 3

Rättegangsoch Polissaker. Tid efter annan har i polisen förevarit undersökning angående ett nyligen i allten föröfvadt våld, hvilket så mycket mer förtjenar att beifras, som just sådane utom staden belägna ställen, der en mängd personer bittida och sent färdas, måste anses fridlysta, så framt någon säkerhet der skall finnas till person och egendom. På grund af angifvelse, hade hr t. f. polisfiskalen Lang låtit inkalla äkaredrängen Adolf Ros för det han jemte en annan mansperson den 30 sistlidne Juni vid pass klockan tro på morgonen i den aelen af allten, som är belägen mellan s. k. gamla allten och kanalen, öfverfallit och slagit tvenne okände personer, en bättre klädd karl och ett välklädt fruntimmer, dervid rån jemväl blifvit begånget. Till en början förnekade Ros hela angifvelsen, påstående sig nämnde dag ha varit sjuk, så att han då icke lemnat sin bostad; men senare medgaf han dock att han den ifrågavarande morgonen varit uti allen i sällskap med åkaredrängen Anders Olsson, då tvenne okände personer der träffats, hvilka dock på intet vis af dem blifvit förfördelade. Af tvenne inkallade och hörde vittnen, skomakaremästaren A. Hedin och dennes dräng Nyman, har emellertid erhållits ganska vigtiga för Ros och Olsson graverande upplysningar, ty Nyman intygade, att när han vid berörde tid den uppgifna morgoren jemte timmermannen IIans Jonsson kommit körande med ett lass bräder på vägen vid nämnda allee, hade han sett tvenne okända personer, en såsom herreman klädd person och ett välklädt fruntimmer, sitta på en bänk uti allöen, bredvid hvilka Ros och Olsson varit stående, som tycktes ofreda de förre. När den okände mannen fått se Nyman, hade han gått ut på vägen till denne och bedt honom om hjelp för att skydda sig och fruntimret mot tveane karlar, som utan orsak anföllo och hindrade dem i sin väg, hvilken begäran Nyman dock icke villsarit, enär han ansett sig icke kunna lemna hästen utan tillsyn. I detsamma hade Olsson kommit utspringande på vägen, dervid ban gifvit den okände tvenne slag för bröstet, så att denne, som tycktes kikna efter anden, fallit omkull, hvarpå Olsson fortsatt misshandlingen medelst slag och sparkningar, som han tilldelat den på vägen liggande mannen, Under tiden hade Ros uti alleen fattat tag uti frun