Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1856, sida 2

rare göra för att undanrödja dessa olägenheter samt uppehålla och höja husförhörens anseende och nytta, förtjena församlingens välvilligaste erkännande. Låtom oss, käre Bröder, på dessa fromma sammankomster lägga all den vigt som tillkommer dessa vänliga tillfällen att förkunna och utlägga Guds ord i de enskilda husen, hvarest detta lika litet som i templen kan undvaras. Guds ords offentliga predikan samt sakramenternas högtidliga förvaltning är och förblifver läroembetets heliga hufvudsak. Så väl ungdomens som de äldres samvetsgranna beredande till den heliga nattvarden är bäruti att inbegripa. Men dernäst står onekligen bibelförklaringen och den husliga katechesationen med sina rika anledningar till det förtroligare samtalets, det vanliga umgängesspräkets gerna hörda ton, sådan äfven denna kan och bör framträda, visserligen enfaldig och okonstlad, men icke derför mindre ren och ädel. Ingen annan del af vår själavård kan göra denna nästan öfverallt älskade verksamhet öfverflödig. Den enskilda själavården har fått ett nytt fält för sig öppnadt genom de åtgärder å presterskapets sida, hvilka påkallas såsom en följd af den uppenbara kyrkopliktens kupphäfvande. Snart har ett år förflutit sedan författningen rörande denna vigtiga ändring begynte tillämpas i församlingen. Vi få således snart begynna erfara huru många af de olycklige, hvilkas missgerningar ådragit sig den verldsliga maktens näpst, försumma i hela år att anmäla sig till något samtal med sina själasörjare och till återinträdande i församlingen. Det är vår oafvisliga pligt att gå efter de borttappade, att i all saktmodighet och kärlek söka leda dem till rätta, dervid icke heller till förgätandes omsorgen att, så vidt möjligt är, bidraga att försätta dem i sådan yttre ställning, som förminskar frestelsen till återfall. Hörer han dig, så hafver du förvärfvat din broder; detta är vår menniskoälskande Mästares kyrkotuktslag. Herren låter det höras liksom vore det vi och icke Han som förvärfvat och förvärfvar själarna. Den frimodige Anden uppehålle oss att vi icke måtte förtröttas eller afskräckas af all den hårdhet, köld och otack som möter oss på denna törnbeströdda stig. Den är dock Herrans I Christi egen väg: han undfick syndare och åt med dem. Icke under att det är smälekens och förödmjukelsernas väg. Bland de många ansvarsfulla angelägenheter, som gemensamt hvila på våra hjertan, hafva de nu anförda synts för stunden böra närmast fästa vår uppmärksamhet, Om dem och om ännu flera vore det oss vigtigt att med hvarandra samråda. Det högtidligaste tillfället härtill är oss genom våra lagar betaget för detta år. Prestmöte får, såsom vi vete, icke sammanträda utan att de vetenskapltga ämnen, som der böra afhandlas, blifvit i tryck sammanförda och detta arbete minst tre månader före mötets början varit bland presterskapet utdeladt. Detta låter sig i år icke göra innan riksmötet sammanträder. Äfven när lagens kraf i afseende på prestmöte hinner uppfyllas, hvilket med Guds hjelp icke skall försummas, skola vi dock finna dessa sammankomster af alltför många sysselsättningar inom ett ringa utrymme upptagna, för att nödiga frukter skulle kunna derigenom uteslutande vinnas. För detta ändamål bör bland annat tillika stiftets prestsällskaps verksamhet anlitas. Vi böre sammanträda, så många som kunna, å bestämd dag hvarje af de månader då biskopsvisitationer icke pågå. Det är biskopens skyldighet att sådant föranstalta; han är icke lemnad utan utvägar att besörja och förfoga hvad i detta hänseende kan vara af nöden. Ett tredje slags tillfällen till muntliga öfverläggningar i församlingens angelägenheter erbjuda de nyssnämnda biskopsvisitationerna. Sådana skola, om Gud det ej förbjuder, i år blifva företagne inom det område som min i edert högt uttalade omdöme, käre Bröder, särdeles värderade företrädare dertill bestämt. Icke hvar och en kan förvänta sig siua embetsbröders välvilja lika enhällig som den tillfallit honom. Att andra pligters dragningskraft har ryckt en af eder så högt aktad personlighet ifrån eder, skall säkert icke låta eder vägra edra förböner och edert kärleksfulla understöd åt den som intagit hans plats. Så är nu han intet som plantar, icke heller han som vattnar, utan Gud som vexten gifver. Så hafver nu akt på eder och på allan hjorden, i hvilken den helige Ande hafver eder satt till biskopar, att regera Guds församling, hvilken han hafver förvärfvat med sitt blod. — Och nu, Bröder, befaller jag eder Gudi och Hans nådes ord, hvilken mäktig är uppbygga eder och gifva eder arfvedal ihland alla dam