Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 augusti 1856, sida 1

De fleste af dem hade i knapphålet eller på bröstet ett ordenstecken, den så kallade musik-orden, som innebar ett erkännande af musikaliska prestationer och utdelades efter ötverenskommelse emellan läkarne och musiklärarne. Jag såg trenne olika slag deraf, ty orden bestod af tre olika grader. Den lägsta gradens kännetecken var ett ljusblått sidenhand, som i form af en rosett bars i knapphålet. Till den andra graden hörde ett rosenrödt atlasband, hvarvid var fästad en liten silfverlyra, och som äfvenledes bars i knapphålet. För den tredje graden bestod ordens-dekorationen uti en bandros af hvitt atlas, större än de förenämnda, hvarpå äfven var anbragt en silfverlyra; denna bars, såsom den största utmärkelse, som en ordensstjerna på venstra bröstet. Enhvar af dem hade dessutom sitt instrument i handen. Så snart alla närvarande intagit sina platser, inträdde den djupaste tystnad. Nu steg direktören upp, stälde sig på den upphöjda platsen framför orgeln och sade: — Mine käre vänner! Vi hafva föranstaltat denna konsert för eder, emedan vi veta, att ni röna nöje och lugn af musiken. Jag hyser det förtroentill eder, att enhvar skall saml! tankar och v en lika lugn som uppmärksam åhörare. Om alt är i ordning, så beder jag er, mine herrar, att börja. I Detta korta tilltal besvarades tacksamt med handklappningar från alla håll. Nu framträdde den vansinnige från S:t James, som jag hittills emärkt, från bakgrunden af orkestern och begaf sig till sitt instrument. Den mörka färgen i hans klädsel upphöjde ännu mera hans ädla i och uttrycksfulla ansigte. I hans ojämnförligt stolta hällning låg detta medfödda behag och denna hög