Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 augusti 1856, sida 2

— AS 7 TSV VM VDA BPA o UNDANTAGEN förtroende: de kände honom af gammalt för att vara en Janus med tvenne ansigten. Först sedan han i Manzanarez utfärdat det bekanta program, i hvilket han utlofvade att göra slut på palatsintrigerna och organisera ett nationalgarde, förmådde han väcka de liberales entusiasm. Juli-revolutionen 1854 blef frukten af detta löfte. O Donnell blef marskalk och medlem af kabinettet under Espartero såsom konseljpresident. Men detta var ej nog för hans ärelystnad. Den glans, som omgaf Esparteros namn, störde ODonnells lugn, och diktaturen, denna imposanta ställning, från hvilken en dödlig kan såsom en gud nedskåda öfver ett undergifvet land och med kanonernas ljungeld slå den, som vägrar lyda hans nycker, lockade med underbar magt den irländske äfventyrarens håg. Hans mystiska tystnad, hans afvaktande hållning, hans skenbara likgiltighet för politiken, alltunder det han hycklade den varmaste vänskap för Espartero, ådrogo honom de reaktionäres uppmärksamhet. De funno snart, att han var statskuppens man, och dermed var förbundet färdigt mellan honom, reaktionärerna, prestväldets anhängare och den bigotta, osedliga och illsluga qvinna, som ödet upphöjt på Spaniens tron. Han bedrog spanska folket, bedrog sin åldrige vän och välgörare och står nu vid slutpunkten af sin bana, på magtens spets -men svindlande och osäker. Framtiden skall upplysa, huru länge det dröjer, innan han faller i den afgrund, som är öppnad för hans fötter. ITALIEN. Från Rom skrifves under d. 17 Juli: Påfven ser sakerna icke mindre ljust än biskopen af Arras (densamme som nyligen lät trycka en skildring öfver romerska folkets lycksalighet under prestregeringen och dess stolthet öfver sina prelaters lyx och granna vagnar). Ilans Helighet läste nyligen i Journal des Dåbats lord Palmerstons tal om romerska folkets lidanden och, öfvertygad om falskheten af Palmerstons beskyllningar, beslöt han låta folket sjelft uppträda till deras vederläggning; men kardinal Antonelli, åt hvilken han anförtrodde sitt beslut, var ej så lifligt öfvertygad som Hans Helighet derom, att Romarne, om de finge uttala sig, skulle vederlägga lord Palmerstons ord och framställa honom såsom en lögnare inför Europa. Emellertid vågade kardinalen ej direkte motsäga Hans Helighet, som befallde, att det Palmerstonska talet, för att väcka Romarnes harm och åstadkomma högtidliga protester, skulle inflyta i tidningen (ssiornale di Roma. Kardinalen var emellertid icke rådlös. Knappt hade talet synts i den officiella tidningen, förr än en svärm polisbetjenter utbredde sig öfver alla kafser och publika ställen, för att taga tidningsexemplaren i beslag, och med telegrafen skickades befallningar till alla postbyråer i provinserna att ej utdela detta nummer af tidningen. På alldeles samma sätt har kardinalen förfarit med biskopens af Arras skrifvelse. Han lät förekomma dess spridning, emedan han insåg, att den befängda skildringen af Romarnes lyckliga ställning skulle väcka harm och åtlöje hos desse. Det har talats om förbättringar och reformer, men hitintills har ej en skugga af sådane kunnat upptäckas. Tvertom tillämpas inspärrningsoch bastonad-systemet argare än någonsin. I fästet Pagliano, der politiska fångar förvaras, råder stor dödlighet till följe af fängelsehålornas fuktighet och brist på frisk luft. Röfvaren Lazzarini tyckes finna Kyrkostatens område otillräckligt för sin verksamhet. En hop af hans banditer hafva inträngt på Toskanska området och plundrat resande midt på ljusa dagen utanför Florens portar. I NORD-AMERIKA hvälfver sig det politiska intresset uteslutande kring det förestående presidentvalet och frågan, om Kansas skall upptagas i unionen såsom slaffri stat eller ej. De förnämsta presidentkandidaterna äro Buchanan, Vremont och Fillmore. Enligt NevYork-Herald finner Fremonts kandidatur den största anklang inom det republikanska partiet, medan i södern Fillmore har de bästa utsigterna, hvaremot Buchanans stjerna alltmer bleknar. Från Washington förmäles deremot motsatsen, nemligen att Fremont stöter på häftigt motstånd hos republikanska partiets chefer, och att det i flera nordliga stater är fråga om sammankallande af ett partikonvent, för att utse en annan kandidat. Republikanerne och demokraterna äro för närvarande de mägtigaste partierna; i unionens lifsfråga, slafveriet, hylla republikanerna den åsigt, att ingen stat mer bör upptagas i unionen såsom slafegande, hvaremot demokraterne, utan att direkte förfäkta slafveriets utbredande, ej vilja veta af några gränser för detsamma. Republikanerne äro således starkast i norden: till demokraterna sluter sig