Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 augusti 1856, sida 1

Den vansinnige från S:t James. (Öfversättning från engelskan.) (Forts. fr. föreg. N:r.) — Tala ni, afbröt jag honom rörd, tala ni; jag vill och måste höra er, och föreställ er blott, att ni talar till en vän, ty i olyckan blir man hastigare bekant med hvarandra än i lyckan. Tala ni — jag skall helt säkert förstå er och för er göra allt hvad som står i min makt. Han såg på mig med en tacksam blick och tryckte min hand ännu fastare i sin. — Ja, ropade han, en gäng måste jag uttala mig! mitt hjerta kan inte längre uthärda denna tystnad, som qväfver det; det tvingar mig att handla, och mitt öde tycks ändtligen, ändtligen vara vid en vändpunkt! Så hör då ....! Och han fattade äfven min andra hand, tryckte den och såg på mig med en outgrundligt djup blick. På hans läppar, som ville öppna sig, svärvade en förfärlig hemlighet! Jag var tyst, alldeles tyst — hvad skulle jag väl säga? Jag behöfde icke uppfordra honom att tala, endast afvakta hvad han hade att säga mig ....jag var idel öra .... då klappades starkt på den dörr, som från korridoren ledde in till hans rum. Vi sprutto bäda till, liksom uppskrämda ur en dröm — det ljus, som i detta ögonblick började tändas för mig, släcktes — vi erinrade oss bada, utan