Bland andra som trädde fram till mönsterherren var gubben Storm, med silfverhår under tschakåen. — Hr general, jag skulle begära mitt afsked, sade gubben. — Hvad nu, Storm? Hvarför vill du ha afsked? — Jag är sextio år, hr general. — Det är jag med, Storm, men jag går ändå inte ur tjensten, när det ser ut som jag skulle komma att behöfvas. Stanna du qvar, Storm och följ med migStorm blef qvar det året och året derpå; men vid sista generalmönstringen trädde han åter fram och begärde ånyo sitt afsked. — IIur är det nu fatt då, Storm? frågade generalen. — Jo det blef ingenting af med det andra, hr general! — Det har du rätt i, min gubbe. Men jag håller ändå mitt ord. Du har ditt afsked ur regementet, men du följer mig till mitt Stafsäter. (Frisk.) uiii SORSTROESROREDROEE ESRESR TEEN EÄÖEKDD