Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 juli 1856, sida 1

Den vansinnige från S:t James. (Öfversättning från engelskan.) (Forts. fr. föreg. N:r.) Sedan jag noga betraktat allt detta, inträdde jag i det öppna sidorummet, som tjenade till sängkammare. — Väggarna der voro beklädda med gröna tapeter. En stor sparlakanssäng och något simpelt bohag utgjorde möblemanget. Utanför det med galler försedda fönstret kunde jag likaledes märka murgrön och blommor — framför detta, med ryggen åt mig, stod rummets olycklige invånare. Han hade utbredt armarna, stödt sitt bröst emot fönsterkarmen och tryckt sin panna emot rutan. I denna ställning såg han utåt, liksom vore han försjunken i dyster melankoli, och som om hans själ lemnat kroppen, för att sväfva fritt omkring i rymden derute. Han hörde mig ej, och för att icke synas lura på honom, nödgades jag lägga min hand på hans axel, för att väcka honom ur de drömmar, i hvilka han var försjunken. Jag gjorde det ogerna, ty jag visste icke om jag störde en lycklig i hans minnen och betraktelser, eller om jag ryckte cn olycklig ur de förhoppningsfulla drömmar, i hvilka han måhända invaggat sig. Han vände sig hastigt, om, utan att blifva det ringaste öfverraskad vid detta oväntade afbrott — hans nerver voro således i utomordentligt friskt tillstånd. Knappt hade han igenkänt mig, förrän han bemö