bindelser med samma KonstiItutionelle, som han så skamligt bedragit och massakrerat. Han utlofvar försonlighet och tolerans, moderata progressisters delaktighet i regeringen och offentliggörande af Cortesförfattningen, sedan åtskilliga artiklar i densamma blifvit ändrade o. 8. v. Svårligen torde dock en sådan politik vara egnad att tillfredsställa något parti; progressisterna torde lika litet låta vinna sig af den OD Donnellska liberalismen, som reaktionärerna kunna förlåta honom den roll, han spelade i julirevolutionen 1854. Den man, O Donnell mest synes frukta, är Narvaez. För att hålla honom aflägsnad, har ODonnell erbjudit honom ambassadörsposten i Paris efter Olozaga, som lemnat densamma. Narvaez har afsagt sig förtroendet och synes blott vänta på det gynnsamma ögonblicket, för att skynda till Madrid och rycka regeringstömmarne ur 0Donnells händer. Äfven inom det nya kabinettet herrskar oenighet. Finansoch utrikesministrarne, Pastor Diaz och Cantaro, lära vilja lemna sina portföljer. Madridertidningen Epoca offentliggör en ny, i moderat ton hållen kungörelse från juntan i Saragossa, i hvilken denna förklarar, att hon blott fordrar utförandet af 1854 års revolutions program och konstitutionel regering under Isabella II med Espartero till konseljpresident. Upproret i Barcelona, som de ODonnellska tidningarne skildrat såsom en högst obetydlig rörelse, har varit ytterst blodigt och hårdnackadt. Kommendanten derstädes, general lapatero, blef med möda herre öfver detsamma, sedan striden på gatorna kostat 1200 menniskor lifvet. Madriderbesättningens förlust i striden den 14, 13 och 16 Juli uppgifves nu offecielt till 1700 man. Rationalgardets manspillan var något mindre, hvilket förklaras deraf, att det till en del innehade mera skyddande positioner i husen och på balkongerna. General Ruitz, som enligt gårdagens telegrafdepesch flytt öfver till franska området, var densamme, som ledde den undertryckta rörelsen i Gerona. Generalkaptenen i Madrid, general SerranoDominguez, har utfärdat en förordning, att alla läkare och andra, som vårda sårade insurgenter, skola inskicka namnen på dessa till stadens auktoriteter. Då en dylik förordning utkom i Paris efter upproret 1832, förklarade samtlige läkare, att de under intet vilkor ville agera polisspioner och förråda de olycklige, som anförtrott sig åt deras vård. En af den nya regeringens första omsorger synes vara att återställa det goda förhållandet till påfliga stolen. Den ämnar för detta ändamål med det snaraste afskicka en gesandt till Rom. Genom denna åtgärd hoppas den utan tvifvel vinna presterskapet på sin sida. Espartero befann sig ännu den 19 i Madrid hos general Gurreas moder. Hans vistelse derstädes var icke frivillig, ty regeringen hade vägrat honom pass och förbjudit honom att lemna Madrid. Franske gesandten i Spanien, markis de Turgot, stod i begrepp att lemna Madrid, för att begagna en tre månaders permission, som blifvit honom beviljad. Såsom det heter, hade han enligt sin regerings åsigt gått något för ifrigt tillväga med erkännandet af den nya styrelsen. Från annat håll uppgifves, att Napoleon tillsändt drottning Isabella en mycket varm lyckönskningsskrifvelse med anledning af statskuppen. Englands ambassadör i Spanien, lord Howden, som för närvarande ej befinner sig i Madrid, har fått befallning att genast begifva sig till sin post. En fransk intervention i Spanien, så kär den än må vara för kejsar Napoleon, torde ej vara att befara, enär England på det eftertryckligaste måste motarbeta en sådan. Lord Palmerston förklarade d. 24 i underhuset, att man ej har den ringaste anledning att befara en fransk intervention. Enligt en telegrafdepesch till Presse Belge vore Palmerstons yttrande att uppfatta på det sätt, att England ej kan medgifva en intervention i Spanien till det absolutistiska regeringssättets fördel, utan ämnar kraftigt motsätta sig hvarje ingrepp i Spaniens konstitutionella regeringsform. Den O Donnellska regeringen skall nu formligt hafva förklarat Cortesförsamlingen för upplöst. Hela den engelska pressen, de konservativa såväl som de liberala dagbladen, med Times och den ministeriella Morning-Post i spetsen, uttalar sin förkastelsedom öfver det O Donnellska statsstrecket. Morning-Post FT qdrA1 FF 4 7 anaa