Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juli 1856, sida 1

Den vansinnige från S:t James. (Öfversättning från engelskan.) (Forts. ir. föreg. N:r.) Jag såg förundrad på dem, ty den ene stirrade på den andre, och derefter sågo de på underläkaren och uppgåfvo ett gapskratt; denne log lika hjertligt och jag måste skratta med, utan att veta hvarför. Ingen kunde framföra ett enda ord, och först då direktören fått bugt med sig sjelf, framkallade hans utrop: Han skrattar åt sig sjelf! ånyo ett ohejdadt skratt. Nu märkte jag först att det var jag, som var föremålet för deras oskyldiga munterhet, och jag var högst nyfiken att få veta orsaken dertill. Omsider sade direktören vänligt till mig: — Förlåt, sir, att jag, innan jag gitver er förklaring ötver denna skrattlystnad, som kanske förefaller er opassande, tillåter mig göra er uppmärksam på, att ni sagt något, som, enligt doktor Derbys tanke, gör det nödvändigt att taga er under det strängaste förvar .... Hollah, karlar! Låt oss få hit kedjorna, ty vi hafva en ättondedels karl ibland oss! Man log ånyo, och jag visste ännu icke hvad jag hade sagt, som kunde vara så besynnerligt. Men då alla återigen blifvit tystare, sade m:r Elllotson: — Det är nog, gentlemän! och ni, sir, skall nu få höra, hvilken ypperlig qvickhet ni sagt, utan att sjelf veta deraf.