Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juli 1856, sida 1

delar förstånd — denna klass är temmeligen talrik, och man betraktar den med ett slags bekymmer; är det rikt och förnämt folk, så anses de för originaler, och man ser stundom upp till dem med beundran; är det deremot fattigt och simpelt folk, så ser man sig om efter en läkare och tänker genast på ett därhus; i sjunde klassen, som omfattar tondedelar galenskap och en åttondedel förstånd, komma de, som man gjorde bäst uti att genast inspärra i ett därhus, och till den åttonde hörde slutligen de omvända idealerna eller naturen i sin motsats. Under hjertligt skratt öfver denna indelning och med en skål för uppfinnaren skiljdes vi i upprymd sinnesstämning från hvarandra. — — Klockan var omkring sex, då jag åter uppkom i mitt rum. Jag hade hört så mycket, som stämde mig till eftertanke och var just sysselsatt med att göra mina anteckningar, då det klappade på dörren, först sagta och derpå hårdare, Jag ropade: om in! och straxt derefter inträdde krämaren Phillipps äldste son, i det han försigtigt såg sig omkring. Sedan han förvissat sig om att jag var allena, upptog han hastigt ett bref ur fickan, stack det i min hand och sade: — God afton, sir! min far har skickat mig hit med detta bref, men göm det väl och låt ingen se det. Utan att afvakta svar, var gossen lika hastigt försvunnen, som han kommit. Brofvet. jag höll i handen, var skrifvet på tyska och inuchöll följande rader: Min Herre! Jag kan icke mera uppsöka er utan att väcka uppseende, och det maste jag framför allt undvika; jag sänder er derför en skriftlig helsning