Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juli 1856, sida 2

Hela det politiska intresset, hvad utlandet beträffar, är för närvarande riktadt på Spanien. Hurudan ställningen derstädes i sjelfva verket är — om statskuppen är betryggad eller de konstitutionelles sak ännu har något att hoppas af de rörelser, som på olika punkter af landet förefallit efter reaktionens blodiga seger i Madrid — är ganska svårt att med säkerhet bestämma, ty de källor, ur hvilka de flesta underrättelser hemtas, äro spanska tidningar, stående under O Donnells inflytande och framställande hans sak på den ljusaste sidan. Enligt franska Monitören, hvars uppgifter icke heller få emottagas med oinskränkt förtroende, skulle insurrektionen i Saragossa, som lofvade blifva medelpunkten för den konstitutionella rörelsen, vara nära sitt slut; ODonnell hade skickat trupper mot den derstädes organiserade juntan, och denna skyndat sig att på fredlig väg uppgöra saken med honom. Deremot meddela sednare telegrafdepescher, att provinsen Murcia väpnat sig mot ODonnell, att staden Santander gjort ett försök i samma riktning och att jäsningen i Barcelona fortfor, i trots af nationalgardets afväpning och den tre dagars blodiga strid, efter hvilken insurgenterna skulle hafva utrymt staden. Marskalk Narvaez har inträffat i Bayonne. Det är sannolikt, att denne, som nyligen försonat sig med exdrottningen Christine, Spaniens onda genius, skall söka göra sig till herre öfver den af ODonnell skapade situationen, undantränga denne och fullständigt genomföra den af honom började reaktionen. Narvaez och drottning Christine äro ODonnells dödsfiender. Såsom bekant var det ODonnell, som efter Junirevolutionen genomdref, att exdrottningen skickades ur landet. Öfver Esparteros vistelseort herrskar ännu fullkomlig ovisshet. Uppgiften, att han skulle tagit sin tillflykt till engelska ambassadens hotell förnekas nu af Madrider-tidningarne; det påstås nu, att 0Donnell under eskort låtit föra honom ur hufvudstaden, sedan han deltagit i de 91 deputerades möte och i det af desse voterade misstroendevotum mot den nya ministeren. Hvart regeringen låtit föra honom, visste man dock icke. De sednaste underrättelserna från Madrid meddela ytterligare detaljer om gatustriden d. 14, 15 och 16 Juli. Den var mer förbittrad och kräfde ett vida större antal offer, än i början uppgafs. Antalet af döde och sårade å folkets och truppernas sida uppgifves nu, efter en måttlig beräkning, till minst 2000. De segrande trupperna hafva gjort sig skyldiga till barbariska grymheter och farit fram som i en fiendtlig stad. Nationalgardets afväpning ir, enligt ett bref till Independance belge, på långt när icke fullständig; ODonnell har derför anbefallt husvisitationer. Emellertid ger sig befolkningens undertryckta raseri här och der luft i lönnmord på enskilta personer, tillhörande besättningen. Drottning Isabella är med anledning af statskuppen vid det mest briljanta lynne; nådebevisningar hafva regnat på de villigaste verktygen för reaktionen, alla sårade officerare hafva fått en högre grad och soldaterne belönats för sitt nit med förhöjdt dagtraktamente. Ätveu i Sevilla har ett försök gjorts till resning mot ODonnell; rörelsen qväfdes inom några timmar, rmen på ett förfärligt sätt, heter det i ett bref från Madrid. Detaljer om denna händelse saknas. O Donnell har ställt inför krigsrätt tre af sina förra kamrater inom ministören, generalerna Zabala, Lujan och Santa-Cruz, alla tre anhängare af den konstitutionella statsförfattningen och vänner till Espartero. Franska regeringen låter några krigsskepp kryssa i Kataloniens farvatten och utanför sydliga kusten af Spanien. Enligt Constitutionels Wienerkorrespondent harsterrikiska regeringen, som hyser liflig farhåga för att de spanska tilldragelserna skola störa lugnet uti Italien, beslutat befästa Parma. Samma bref påstår, att general Crenneville blifvit afsatt och befälet öfver österrikiska trupperna i Parma öfverlemnadt åt förre guvernören i Maintz, general Baumgärtner, af hvilken Wienerkabinettet väntar ett ännu bestämdare uppträdande mot den parmesanska styrelsen. I öfverhuset tillkännagaf lord Clarendon den 21 dennes, att underrättelsen om fästningarne Renis och Ismails förstöring genom Ryssarne bekräftar sig (Reni och Ismail äro belägna på det område, som Ryssland i fredsslutet afstått till Turkiet), hvaremot Ryssarne upphört med raseringen af fästningsverken kring Kars. — Ett af leocbuck framstäldt misstroendevotum mot Palmerstonska ministeren, med anledning deraf att general Beatson blifvit afsatt från sitt befäl öfver det i engelsk sold stående turkiska kavalleriet, blef den 22 i underhuset förkastadt med 71 röster mot 23. Samma dag vägrade lord Palmerston i underhuset att lemna närmare upplysningar ar rörande utnämnandet af en 2 1 STL fee