nordisk flickas kind. Hvad skall jag säga om Ilamburg? Det är affärernas, penningens, förvärfvets, de eleganta hotellernas, de goda table dihåtes praktiskt : rörliga och raffinerade stad. Mången med mig älskar den ej, ty der finnes ej altare ät någon annan gudomlighet än Merkurius. Det måste i sanning förefalla besynnerligt, att i dessa ändlösa rader af storartade och ståtliga butiker knappast kunna upptäcka en enda, der de förädlande skatterna af konst och vetenskap hafva fått en plats. Allt hvad det materiela lifvet fordrar af njutning, tillfredsställelse och prakt, finnes här utbredt i otrolig mängd, men förgäfves spanar ögat efter sådant, som i högre mening höjer eller renar sinnet. Särskilt betecknande är den omständighet, att stadens båda theatrar äro stängde, emedan de respektiva bolagen för desamma gjort cession. — Dock får med detta allt ej nekas, att ju Hamburg är en både storartad och skön stad. Der Jungfernstieg omkring Alstern torde vara det skönaste parti någon stad i verlden kan uppvisa, och få städer torde kunna fröjda sig åt en sådan krans af de täckaste sommarställen, som den, hvilken slingrar sig utefter de vänliga stränderna af Grosse Alster. Att en afton, i skenet af de tusende lågorna, lustvandra uti Jungfernstiegs allcer, är utan tvifvel hänförande; att skåda den stora stadens verksamt rörliga och idoga lif, mäste väcka aktning; att vid middagstimman se flera tusen affärsmän fylla börsens salar och ij gallerier, för att derifrän verksamt ingripa uti verldsmarknadens gång och rörelse, måste gifva intresse. Men vid sidan af all denna glans, denna rikedom och magt finnes en moralisk ruttenhet, som här, mer än på något annat ställe, bringats i system och under laga form utvecklar sig i fruktansvärd progression. IIvarje kind, som ännu kan 10dna, måste göra det, om främlingens väg fir honom genom de ej aflägsna beryktade gatorna, der hundratals sirener, i tjusande former, gifva en sorglig föreställning om qvinnans djupaste förfall. — — Att någon afton göra en promenad upp till St. Pauli, är mödan värdt. Man ser der folkförlustelser i alla deras vexlande former, till och med de lägsta; och går man derifrån ej tillfredsställd, så är mau dock rikare på erfarenbet af hvad en stor stad mäktar frambringa af ett lif, hvars teckningar till största delen skulle komma att rangeras inom den usla litteraturens område. — Intryck af upphöjd och storartad beskaffenhet får man, om man bestiger den ofvan hamnen liggande, i ( sanning förtjusande Elbhöhe, hvarifrän man har en öfverraskande utsigt öfver den med flera hundra skepp från verldens olika delar fyllda hamnen, öfver en del af staden, sloden, med dess öar och i fjerran det IIannoveranska landet. Men jag hvarken vill eller kan längre uppehålla mig i den af så många beprisade staden. Jag längtar ut från gator och husmassor till natur, luft och sol, för att fröjda mig åt ljuset och dricka lif och hälsa i betraktandet af Guds herrliga skapelser. Derföre, adjö Hamburg, du synderska, men dock sköna tärna. Mig tjusa ej dina behag. Jag vet hvad N som är bättre: en hydda i den grönskande dalen, öfver hvilken himlens vindar spela fritt och genom hvars låga fönster en vänlig sommarsol lyser! Vägen från Hamburg till det vid Elbens motsatta strand liggande lilla Harburg är tämligen obeqväm. Man kan antingen komma dit med ångfartyg eller i vagn taga vägen öfver den här tvådelta flodens färjor. Vi valde det sednare, och detta i förnämt sällskap. Kronprinsessan af Sverge, som föregående dag anländt till Hamburg, fortsatte nu resan till Ems och passerade öfver Elben med samma lägenhet som vi, eller för att bättre uttrycka mig, vi gingo på samma gång som Hon. Nu började den egentliga resan mot södern. Med ångans frustande hästar bar det utaf i skenande fart, genom skogar och fält. Den som ej sett de svenska moarne och ljungfälten kan svårligen göra sig någon föreställning om den tröttande enformigheten och den stela flackheten af Liineburger-Haide och nordliga Hannover, åtminstone i de delar, genom hvilka jernbanan löper. Ensliga tallar, eller spridda grupper af sjukliga granar äro på många ställen långa sträckors enda pryd nad. Här och der uppfriskas dock sinnet af en rikare natur och saftigare grönska. Ju längre man sedermera fortskrider mot landets medelpunkt, desto skönare kläder sig detsamma, tills man slutligen ser sig omgifven af omvexlande ståtliga skogar och bördiga sköna sädesfält. — Resans enformighet i öfrigt förkortades genom det tillfälliga sammanträffandet med tvenne prester, den ene en goddagspilt från Hannoveranska landet, den andre en sträng och allvarlig man från Meklenburg. Denne sednare var en ifrig Antiskandinav och utfor temligen strängt mot det tal,