örvandter och allt hvad kärt fosterlandet ezer och fly öfver gränsen, ovissa öden till möes. Till följe af det nesliga fördrag, som ryska politiken aflockat Preussen, och enligt hvilket alla ryska flyktingar, som sökt en fristad på preussiskt område, skola gripas och öfverantvardas åt de ryska auktoriteterna, hafva de preussiska gränstjenstemännen ett lika ansträngande som ohyggligt åliggande att jaga efter sådana olyckliga såsom efter vilda djur. Men i trots af alla bemödanden och finesser, i trots af gränskordonger, gendarmer och polis har polska desertionen antagit en permanent (fastbeståndande) karakter och beröfvar ryska hären i krigssom freds-år ett betydligt förråd kanonoch knutpiskmat. Enligt officiella uppgifter från preussiska myndigheter, hafva under de tre första månaderna af innevarande år, endast från Radom i Polen, icke mindre än 145 krigstjenstskyldiga rymmare blifvit anmälde, och från andra orter och på andra tider är desertionen lika stark. TURKIET. Marskalk Pelissier har i Konstantinopel emottagits med de mest lysande hedersbetygelser. Får man tro ett bref från Smyrna till Triester-Zeitung, skulle sultanens förordning, som ställer hans kristne undersåter på jemlik borgerlig ståndpunkt, gikvit anledning till nya och talrika handlingar af fanatsm från Turkarnes sida i Mindre Asien. Nämnde korrespondens utgöres af en lång lista på mord, kyrkors vanhelgande och andra våldsamheter, hvartill Muhamedanerna skulle gjort sig skyldiga mot Kristne och Judar i Magnesia, Ghiusel-Hissar, Durgitti, Tertz och en mängd andra ställen. Af hela denna lista vilja vi blott anföra en karakteristisk tilldragelse i orten Aidin. Tre kristna bönder derstädes dödades af Turkarne, emedan bönderne, i stöd af sultanens förordning, vågade helsa några förbigående Turkar med orden Salam-alekim (frid med eder) i stället för orden Alla-Yi (Gud är närvarande), som är den enda helsning, Kristne hittills fått begagna mot Muhamedaner, hvilka för sin egen räkning lagt monopolium på Salam-alekim. Korrespondenten slutar med följande ord: I alla delar af Mindre Asien har gultanens förordning väckt Muselmännens fanatism, och de olycklige Kristne känna hvar och en de olyckliga verkningarne af denna vestmakternas välmenta skänk, för hvars goda följder de hittills varit alldeles främmande.