Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 juli 1856, sida 2

och flytande, att jag icke kunde märka den minsta främmande accent hos honom: — God morgon, min herre! Jag måste bedja er om ursäkt derför, att jag i går afton icke besvarade ert vänliga tilltal; men, om ni i går, då ni inte kände mig förundrade er öfver min tystnad, så gör ni det säkerligee inte i dag,jdå ni utan tvifvel vet hvem och hvad jag är. Det var icke allenast glädjen öfver att så oväntadt höra mig tilltalas på mitt modersmål, som gjorde, att jag ett ögonblick dröjde med svaret, nej, jag var förvånad öfver att höra honom uttala sig så rätt fram och öppenbjertigt, som jag aldraminst väntat mig, ty hans ord och ännu mera hans miner inneburo en häntydning på, att jag måtte hafva hört talas om, att han var en af de vansinnige i St. James. — Nijär mycket god, som ännu kommer ihåg mig sedan gårdagen, svarade jag undvikande; men om det ämne, som då afhandlades, interesserar er lika mycket som mig, så hoppas jag att ännu få tillfälle att höra er tanke derom. — Ni förekommer min ifrigaste önskan, min herre, svarade han med en vänlig nick; jag hoppas, att man här må tillåta mig, att med er, som fremling, knyta en vänskaplig förbindelse, hvilket är ett behof för både min själ och mitt hjerta.