rit så otillfredsställande och litet lofvande som möjligt. Svarsskrifvelsen kunde ännu ej framläggas för parlamentet, enär engelska regeringen ännu ej förhandlat med franska regeringen om densamma. — Hvad beträffar päfvestaten. var lord Clarendon öfvertygad, att icke blott Frankrike, utan äfven Osterrike önskade draga sina trupper tillbaka, och han trodde, att ockupationen derstädes snart skulle upphöra. Likasom oroligheter icke följde på ockupationens upphörande i Toscana, si, hoppades han, skulle de icke heller följa derpå i Kyrkostaten. Otvifvelaktigt är, att om de italienska regeringarne blott visade förtroende för sina folk och afveke från det gamla systemet att herrska genom fruktan, skulle Italienarne visa sig lätta att regera. Lord Clarendon var alldeles ense med lord Lyndhurst deruti, att Italien endast af vestmagternas gemensamma uppträdande har att vänta något godt. Markisen af Clanricarde uttalade sig derefter i öfverensstämmelse med lord Lyndhurst, serskilt om konungens af Neapel regering, den han kallade skändlig. Markisen af Landsdowne slutade debatten med några ord, egnade att förebygga ett missförstånd at lord Clarendons yttranden om en beväpnad mellankomst uti Italien. En sådan, sade han, kommer åå att ega rum under nuvarande omständigheter, men förhållandena kunna dock taga en sådan vändning, att den blir nödvändig. TYSKLAND. Från Wien skrifves: Kejsar Frans Josefs resa till Italien kommer först att anträdas i början af September, och dess slutpunkt blir Milano. Ilvad beträffar de talrika truppförflyttningarne i Österrikes italienska besittningar, hafva dessa det ändamål att hålla Italienarne i schack och i roten qväfva hvarje upprorsförsök, vare sig i Parma, Kyrkostaten eller Toscana. Befästningsarbetena i Piacenza äro nästan fulländade; garnisonen har dock ej blifvit förökad. Österrikiske kommendanten i Parma, grefve Crenneville, befinner sig fortfarande i en obehaglig ställning till parmesanska regeringen; han skulle inlemnat sin afskedsansökan, om han ej blifvit underrättad, att densamma ej komme att emottagas. Kejsaren har tillsändt hertiginnan af Parma en egenhändig skrifvelse, i hvilken grefve Crennevilles åtgärder försvaras.