Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1856, sida 1

ett tag; — och det var ändå en alldeles ny rem och sedan gällde det vårt skinn. Åh! det var ett fasligt rännande och springande och ropande om hjelp, må ni tro . . . ja, ni skrattar deråt, ni! men ni skulle bara sjelf ha varit närvarande, så hade ni bestämdt sprungit också. — Det tror jag inte, mr Derby. — Ja, det kan ni väl säga nu . . . Ändtligen ankom hjelp, och endast med stor öfvermakt lyckades det oss omsider att blifva herrar öfver honom ... ja, sir, dervidlag kan man rätt inse hvad det vill säga att kunna kommendera öfver kedjor och blackar, öfver störtoch dusehbad . . ja, sir, det är den sanna konsten. En kort paus inträdde. — Har då aldrig någon närmat sig honom med mildhet och förtrolighet? frågade jag ånyo. — Bah! hvad skulle det tjena till? Dessutom måste vi vara försigtige och gitva akt på hans anfall . Jag erinrar mig verkligen, att han en gång i början ville berätta en historia för direktören — ha, ha, ha! hvarje galning har ju sin — men nu för tiden är han klok nog att tiga och tycks inte bry sig om någons förtrolighet. Tvertom, om nägon börjar visa sig sädan, så ler han blott, och det på sådant sätt, att det alltid förekommer oss, som hade han något bakom öronen. Nu lefver han här ett ganska behagligt lif. (Forts)