Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1856, sida 1

Sidney! — Låt bli det der, Toms! gör det, Toms! säger han blott, och Toms lyder på ögonblicket . . Ja, det kan ni få se hvarje dag med egna ögon, sir. — Det bevisar återigen, att han genom ett eller annat medel utöfvar en stor makt öfver sin omgifnings sinnen. — Ja, helt visst, och det bevisar äfven, att han har större makt öfver dem än vi . . måtte fan hafva honom! —Det der måste ni se till att ni får ändradt. — Ändradt? jo jag tackar! se ni till, om ni kan ändra det. — Ni tycks vara en man, som går rakt på saken .. — Återigen ett godt ord, käre kollega, sade jag leende, jag tillstår gerna, att jag tycker om att gå rakt på saken; men säg mig, hvem är han då egentligen, och hvad är det för en slagg sinnessjukdom, af hvilken han lider? man kan inte se på honom att han lider af någon. — Ja, det är just knuten . . . . och likväl är fan lös, när han börjar? .. Hvem han är? ja, det ville jag nog sjelf gerna veta; men det är nästan omöjligt. Oss emellan sagdt vet inte engång direktören riktigt besked derom; han har endast fätt sina bestämda instruktioner angående honom. — IIuru länge har han då varit här? — Fyra år, sir. — Fyra år! utbrast jag förvånad, och ännu inte återstäld! — Han blir det nog snart, hoppas vi, sir. För öfrigt är han en märkvärdig menniska . . . och det är ett högst inveckladt sjukdomsfall . . . ingen dödlig kan blifva riktigt klok derpå . . han lider af ett periodiskt raseri, ser ni; och under mellantiden är han alldeles lugn och förnuftig, den bäste och fredligaste menniska i verlden . . .