Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juli 1856, sida 2

Denna förklaring skall tillochmed i kabinettet hafva stött på otro. Annu mera skall det vara fallet ibland allmänheten, der man gör sig den frågan: Ilar ibland de 16 personer som aslifvats ej funnits en enda, som velat köpa sitt lif genom upptäckter Ur en skrifvelse till IIndep. belge låna vi efterstående detaljer, hvilka äro särdeles betecknande för tillståndet i Spanien. Befolkningen i la Mancha är fientligt stämd mot jernvägarne, ehuru de, när de en gång blifva färdiga, skola göra mycket för dessa nejders förkofran, hvilka ännu äro så långt tillbaka. I Campo del Capritana kunde en resande, som nyligen for der igenom, för intet pris bekomma ett ark skrifpapper, ehuru orten räknar 4 å 5000 invånare och icke mindre än 44 prester äro anstälda för staden och nejden. Albacete, der flera jernvägar stöta tillsammans, är detta oaktadt ett eländigt näste, hvars hus erbjuda en ömklig anblick. — I Vich uti Catalonien hafva 2:ne fabriker stuckits i brand. En ansedd Madridsbo hade i Alcazar de San Juan inrättat en fabrik, på hvilken han nedlagt 200,000 francs; men har nu nödsakats att stänga den, emedan invånarne i de kringliggande byarne hotat att sticka den i brand. I en telegrafdepesch från London till Hamb. Nach. förmåles, att under gatstriden i Madrid republiken proklamerades af insurgenterna. ENGLAND. Vid genomläsandet af de utförligare referaterne i tidningarne om förhandlingarne i parlamentet d. 14 dennes rörande italienska frågan, finner man, att lord John Russels tal varit mycket sansadt och försigtigt. IIan har uttryckligen förklarat, att han icke ville väcka Italienarnes passioner och förhoppningar. Hr Disraeli, som fattade ordet näst efter honom, dref den satsen, att man antingen måste afhålla sig från all inblandning i italienska angelägenheterna, eller ock på allvar taga itu med dem. Det andra alternativet skulle, enligt hans förmenande, leda till ett blodigt och förfärligt krig: alltså vore det bättre att alls icke befatta sig dermed. Hr Bowyer, den outtröttlige försvararen af påfven och kung Bomba, väckte mycken munterhet genom sina mustiga utfall emot Sardinien, roten och upphofvet till allt det onda som sker i Italien, och de kostliga försök han gjorde att rentvätta den påfliga regeringen. Han sade bland annat, att kardinal Antonelli hoppas att snart kunna umbära de främmande bajonetternas stöd, men lemnade sitt auditorium i okunnighet om genom hvilka medel den värde kardinalen då tänkte upprätthålla påfliga väldet. Såsom vi redan känna försvarades regeringen i öfverhuset af lord Clarendon och i underhuset af lord Palmerston. Den förre uppräknade de reformer, som vestmakterna uppmanat kungen i Neapel att vidtaga. Dessa reformer bestodo i en förbättring aflagskipningen, utfärdandet af en allmän amnesti samt framför allt upphörandet af de systematiska förföljelser, som i Neapel äro så vanliga emot politiskt misstänkta individer och hvilka förföljelser gå så långt, att deras föremål hvarken äro säkra till lif eller egendom. Hans herrlighet erkände, att detsvar, som neapolitanska regeringen afgifvit, var föga tillfredsställande. Kejsar Napoleons bortovaro från dess hufvudstad hade hittills förhindrat fattandet af ett gemensamt beslut i afseende på hvad som nu vore att göra. Lord Palmerston försvarade Sardiniens politik, och förklarade att Frankrike och England vore skyldige att understödja denna maktifall den blefve angripen. Ehuru denna förklaring var riktad emot Österrike, räknade ministern icke destomindre på nämnde makts goda tjenster för att af kungen i Neapel utverka de koncessioner han vägrat vestmakterna. Konklusionen af lord Palmerstons anförande blef, att han vägrade villfara sin förra kollegas begäran och offentliggöra de dokumenter, som röra italienska frågan, hvarmed lord John Russel förklarade sig belåten. GREKLANP. Det ryktet har åter uppdykat, att kung Otto ämnar abdikera. I Wien sägas förhandlingar rörande denna fråga vara i gång. Då prins Adalbert, den designerade thronföljaren, förmodas icke vara hugad att öfvergå till grekiska religionen, ett oeftergifligt vilkor för hans thronbestigning, och man vill veta, att kung Otto har för afsigt att adoptera sin gemåls bror, prinsen af Oldenburg, ett projekt, som icke finner vestmakternas bifall, emedan en utvidgning af Rysslands inflytande är förbunden med dess utförande. Enligt underrättelser från Athen af den 9 dennes, fortforo röfverierna och den allmänna bestörtningen var i tilltagande. I konungariket har öppnats en subskription för dem som blifvit lidande genom öfversvämningarne i Frankrike. Drottningen har teck