rens redbarhet, att kunna värdigt uppiylla sitt uppdrag och motsvara vårt förtroende? — De flesta tillägga härvid ännu en egenskap, nemligen den att den valde måttå äga frisinnade åsigter, hvilket ock är en rättmätig fordran, då de väljande hysa liknande tänkesätt, såsom fallet verkligen är med det stora flertalet af valmän inom Göteborg. Då man står på denna grund, då en och hvar efter bästa förstånd uppletar och undersöker hvilken i hans mening skall kunna värdigast och till fäderneslandets största gagn fullgöra sitt ansvarsfulla representantkall, och när tillika uppmärksamheten och deltagandet i detta afseende äro ganska lifliga, så vittnar detta utan tvifvel om en så god allmän-anda, att det samhälle, der en sådan finnes, må skattas ganska lyckligt. Emellertid återstå här icke så få svårigheter, att uppnå det önskade målet. Af de tre representanter, hvilka Göteborg äga att välja, synas meningarne, så vidt vi uppfattat dem, vara eniga om en, det är om den, som hittills med all heder, både för sina kunskaper, sitt nit och I sin sjelfständighet, varit ombud från Göteborg. Om de tvenne öfriga äro meningarne åter ganska delade, hufvudsakligen derföre att flera personer, hvilka man skulle vilja utse, på det ifrigaste undanbedja sig ett sådant förtroende, och t. o. m. hota, att vidtaga alla möjliga utvägar för att göra sig detsamma qvitt, för den händelse att de blefve valda. Så torde förhållandet vara åtminstone med tvenne af de personer, på hvilka tankarne varit fästade. Till följd af detta beklagliga förhållande är det ganska möjligt att icke de personer komma att utses, som den allmänna meningen, för så vidt den uti riksdagsmannavalet uttryckes, eljest skulle anse mest lämplige. Betänkligast är dock, att den härigenom möjligen uppstående splittring kan leda derhän, att helt oväntade personer vinna pluralitet. Till undvikande häraf synes oss valmännen böra helt enkelt rösta på de personer de anse mest : passande, utan att fästa något särdeles afseende å deras blifvande afsägelse. Kommer man sedermera derhän, att en sådan lagligen kan göras, så må nytt val äga rum. Det må synas hårdt, att personer skola utses, som till intet pris vilja emottaga ett sådant förtroende, men det är en olägenhet som ej kan undvikas, då man lefver i ett fritt borgerligt samhälle, en olägenhet dessutom, som borde kännas lindrigare, då den valde vet sig härigenom kunna medverka till det allmännas nytta, om ock med enskilt uppoffring. För öfrigt veta vi icke huru ett val, som uttrycker slertalets mening, på annat sätt skall kunna blifva möjligt. Flertalets mening — det blir under alla förhållanden en kinkig sak, då rösträtten inom Göteborgs stad är till den grad orimlig, att personer finnas, som hafva öfver 600 röster, under det flertalet af valmän endast äga 5, 10 a 20. En sådan uteslutande på förmögenheten grundad rösträtt är naturligtvis en absurditet, som borde korrigeras. Men det hindrar likväl icke, att ju äfven med närvarande röstberäkning, den allmänna meningen kan i riksdagsmannavalet blifva uttryckt, om nemligen de stora röst-ägarne söka uppfatta samma allmänna mening och handla i dess anda, hvilken är just den förutnämnda, att det måtte vara insigter, sjelfständighet och frisinnade åsigter, som bestämma valet, men alls icke rikedom, relationer eller andra enskilta motiver. Det tillhör de förmögne, att för sin egen frid bebjerta dessa omständigheter, emedan hvarje makt, och särdeles hvarje icke på rättvisa och billighet grundad makt, är förenad med ansvar och utsatt för den faran, att, i händelse den antingen missbrukas eller icke rätt brukas tagas utur sina innehafvares händer. Då, såsom nyss är yttradt, valmännen inom Göteborg, vare sig de rike eller de mindre förmögne, synas vara, såvidt vi uppfattat den rådande meningen ibland dem, eniga om att, utan alla biafsigter, utse de värdigaste representanter, så kan föregående varning anses vara onödig, kanske obefogad. Vi skulle instämma häri, om icke ovissheten om några gifna kandidater vore så stor, att en och annan röst, gifven kanske af artighet eller konsideration, just kunde bli afgörande. Under alla förhållanden, hvilken än utgången af det förestående valet må blifva, äro vi fullt förvissade, att de representanter, som komma att af Göteborgs samhälle utses, skola blifva män med all den karakterens sjelfständighet och den frisinthet i åsigter, som i alla tider varit utmärkande egenskaper hos upplurata ARAh fn aena handalaantt dan I