Den vansinnige från S:t James, (öfversättning från engelskan.) (Forts. fr. föreg. N:r.) Nu stod han utan ens den ringaste utsigt för framtiden; men himmelen, som alltid beskyddar sina älsklingar, fogade det sålunda, att en gynnare, hvilken hyllade samma lefnadsfilosofi som han sjelf, ägde insigt och erfarenhet nog att tilltro honom så mycken insigt och erfarenhet, som behöfdes för att vara prest vid ett dårhus i en afsides belägen provinsstad. Här utmärkte han sig genom en viss takt, som han förut icke ägt, och blef derför ej långt derefter, genom sin gynnares förnyade rekommendation, förflyttad derifrån till St. James. Hans förra flyktiga karakter hade här småningom förändrat sig, och han skötte sitt kall med det sunda förstånd och den samvetsgrannhet, som han förut saknat. Icke desto mindre älskade han ännu munterhet och skämt, och, såsom en äkta prelat från en försvunnen tid, hade han den största förkärlek för att gå på jagt och sitta vid ett godt bord. Detroade mig att höra honom berätta om de många, som han på sin stora resa omvändt; — men, om det var hedningar till kristne, eller tvertom, vill jag låta vara osagdt, ty, då jag frågade honom derom, log han hjertligt och påstod att vi redan efter en halftimmes bekantskap förstodo hvarandra temmeligen väl. För öfrigt var han verkligen vältalig, och jag inser ganska väl, att han med sin goda vilja och sitt ypperliga lynne här måtte vara på sin rätta plats,