Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juli 1856, sida 2

I garne om en personlig sammankomst stranra håll försäkras, franska regeringen numera I ej visa sig så eftergifven för Österrikes önskreorganisation, utan i stället vara besluten att, sionsresa, foro omkring i öfra arragonien och predikade uppror, mordbrand och plundring, och lofvade guld och gröna skogar i grefven af Montemolins namn. Den officiella organen kan icke längre iakttaga tystnad med afseende på de hotelser, som användas af fienderna till den bestående ordningen för att framkalla en konflikt. Den berättar i dag, att man i hufvudstadens grannskap arresterat en passagerare vid namn Gonzales, som befanns innehafva 1000 upproriska proklamationer. Öfverst på dessa proklamationer stod en bild af den heliga jungfrun och inunder denna dessa ord: Underverk gjordt af madonnan på en girigbuk som sålde säden till 100 realer. Derefter följer i religionens namn en appell till de kommunistiska idterna, hvilken slutar med en retelse till våldsamheter emot de rike och spanmålshandlarne. Tre hundra dagars aflat, utom några andra himmelska ynnestprof, lofvas alla dem som läsa denna skrift och deraf behålla ett exemplar. Flera tidningar berätta i dag att polisen förliden natt gripit 4 individer, som voro i begrepp att medelst terpentinsprit sätta eld på ett bageri i hufvudstaden. Demokraterna i nationalförsamlingen voro i går församlade för att bedöma de förklaringar som afgifvits af den från Valladolid nyss hemkomne inrikesministern Escosara öfver situationen i denna stad. Deras tidningar försäkra i dag, att, efter dessa förklaringar, Espartero och ODonnel åtskiljts med mycken köld. Den sistnämnde betecknas af de missnöjde som ett af de första offren för den väntade revolutionen. Samma utmärkelse vederfares de förnämsta husägarne, de rikaste köpmännen, med ett ord alla dem, hvilkas ruin kan gagna upprorsmakarne. Ryktena: rörande statskuppen vinna mera styrka än någonsin tillförne. Det är, kort sagdt, en sådan förvirrad massa af rykten, ) att man lätt kan tappa koncepterna vid tanken derpå. Några säga att ett nytt 1834 står för dörren; , andra, och de äro kanhända flera, påstå att en sådan skräcktid som 1793 i Frankrike eller 1822 i Spanien är i annalkande. Rörande anledningarne fill ministerkrisen cirkulerade i Paris 2:ne olika rykten. Enligt det ena skulle Espartero hafva vägrat att gifva sin sanktion till åtskilliga energiska åtgärder, som blifvit föreslagna af marskalk O Donnell, hvarpå denne ingifvit sin afskedsansökan. Espartero och alla de andre medlemmarne af kabinettet hade följt marskalkens exempel. Drottningen hade beviljat alla ansökningarne och derefter uppdragit ODonnell att bilda ett nytt kabinett. Enligt en annan berättelse, som ansågs för sannolikare, hade oenighet uppstått emellan Espartero och O Donnell för inrikesministern Escosaras skull, hvilken ODonnell fordrade skulle afskedas, under det Espartero yrkade hans bibehållande, och slutligen, då det gått derhän, att drottningen hade att välja emellan Espartero och ODonnell, bestämde hon sig, ehuru med ledsnad, för den senare. I Paris gick äfven ett rykte, att Bonaparte lofvat drottning Isabella, att, för den händelse sakerna i Spanien skulle taga en vådligare vänning, bistå henne med en armö6. Telegrafdepeschen om ministerförändringen, som är daterad d. 15, låter det nya kabinettet bestå af följande medlemmar: marskalk ODonnell, konseljpresident och krigsminister; Pastor Diaz, utrikesminister; Lusuriagh, justitsminister; Cantero, finansminister; Bayarri, marinminister; Rios Rosas, inrikesminister; Collado, handelsminister. En telegrafdepesch, daterad Måndagsafton d. 14 dennes, förmäler att rykten spredos i hufvudstaden om nationalgardets afväpning. Man drager häraf den slutsatsen, att farhågan för denna afväpning framkallat eller rättare påskyndat uppresningen. Rörande Esparteros hållning under uppresningen förljudes ingenting. Den 14 hette det, att han gjorde sig i ordning att afresa till Logrono, der han vistades innan 1854 års statsvälfning kallade honom till statsrodret. FRANKRIKE. Denna makts förhållande till Österrike synes nyligen blifvit mindre förtroligt, förmodligen af den orsak vi redan förut påpekat, nemligen den att underhandlindat. Åtminstone skall, enligt hvad från fleningar i frågan om Donaufurstendömenas trogen sina ursprungliga åsigter, samverka med England, Preussen och Ryssland för begge furstendömenas förening. ORIENTEN. 7?J. de Constantinople be