Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1856, sida 2

märksamhet, hvadan han tillfrågade Hansson om orsaken härtill, då denne beklagade sig öfver att han blifvit röfvad. Lind, som under tiden sprungit in genom förstugan vid Bazargatan till herr Hallengrens hus och ut den andra vägen åt Vallgatan samt begitvit sig omkring samma qvarter inpå Kungstorget bland folket, för att icke blifva igenkänd, eftersattes derpå af Danielsson, som dock upptäckte honom på nämnde ställe, dervid Lind ånyo försökte undkomma genom flykten, men blef af Danielsson gripen och införd i polisvakten, då vid med honom anställd visitation det rånade uret påträffades uti ena fickan. Detta oaktadt förnekade Lind icke allenast det af honom begångna brott, utan hade äfven den oförskämdheten att påstå, det han fått uret till skänks af Hansson för det han skulle åt honom anskaffa bränvin vid berörde tillfälle, då sådant blifvit Ilansson sjelf förvägradt å näringsstället. Målet remitterades och Lind förpassades till stadshäktet. — I går förevar ånyo i polisen målet angående tade zigenarhustrun Jakobina Wilhelmina Roos, hä skäligen misstänkt för stöld af en portemonnaie med något penningar från hemmadottern Anna Hansdotter i Gallästorp å Ilisingen; men då inga vidare upplysningar i saken kunnat erhållas, fann poliskammaren icke skäl vara för handen att remittera målet till domstol, dock skulle Jakobina Roos, såsom straffad för stöld och i saknad af intyg, som berättigade henne att vistas härstädes, genom K. B:s försorg afsändas till vederbörande i Wenersborg för vidare behandling, i afbidan hvarpå hon skulle förvaras i länshäktet. kRrån ftockholm. Westringska målet förevar åter d. 12 dennes, men Westring hade insjuknat och kunde icke inställas. lr assessor Nyman förklarade nu att vid med Westring uti häktet anstäldt förhör hade han afgifvit en fullständigare bekännelse om sina bedrägerier. sedan Westring erfarit att han efterspanades af polisen och vore passförbjuden, hade han med spegelfabrikören Blommert träffat aftal om anskaflande af penningar mot vilkor att Westring öfverlemnade sitt lösörebo. Blommert hade till möbelhanalaren Hagberg, n:o 20 Stora Nygatan, försålt lösegendomen, och medgaf i dag, att hans förut gjorda uppgift, det fru Bark inledt honom i transaktion med Westring icke vore sanningsenlig, och sadant förklarade äfven fru Bark, som på kallelse var tillstädes, vara förhållandet. Något pass kunde Westring icke vid sin afresa erhålla, emedan handelsbokhällaren Olsson, i hvars namn passet skulle, genom Blommerts försorg, blifvit utfärdadt, hade för resterande ..hushyra pantsatt sitt prestbetyg å ett hotell vid Österlånggatan. Afresan hade, såsom förut omnämnts, företagits den 7 April och Blommert följt Westring till Liljeholmens värdshus. Sedan den qvinsperson, med hvilken Westring sammanbott, åt Blommert lemnat 10 rår rgs, hade han utlöst Olssons prestbetyg, samt då möbelhandlaren Hagberg, hvilken köpte lösöreboet hvarigenom respenningar erhöllos, gått i borgen för utskylderna. lyckades det Blommert att utbekomma resepasset i Olssons namn för resa till Hamburg, och passet skickades till och inhändigades af Westring i Kongsvinger. Biommert bestred alltsammans, med undantag att han nu erkände att Hagberg, och icke, såsom han förut uppgifvit, fru Bark, köpt möblemanget, hvilket till större delen tillhörde fabrikören Holm. Handelsbetjenten Olsson var af sjukdom hindrad inställa sig. Det har vidare blitvit upplyst och styrkt att Westring lyckats bedraga sjökapten Lindeberg på följande sätt: Han hade annonserat i tidningarne, att en ung man önskade etablera grosshandel och i sådant afseende sökte en förlagsman till utvidgande af sina affärer. Sjökapten Lindeberg hade fästat uppmärksamhet å annonsen, men det kapital, som Westring äskade, var större än det Lindeberg hade att disponera. Ehuru Westring nedsatte sina pretentioner, ingick icke hr Lindeberg på affären, men genom Westrings förespeglingar om lysande affärer fick han låna 700 rdr rgs, och lemnade som hypotek en utaf källaremästaren Lindros för erhållen 3 pipa sherryvin accepterad vexel å 625 rdr rgs. Då Lindeberg hade kunskap om att Lindros verkligen köpt vin af Westring, drog han icke i betänkande att lemna penningar mot den accepterade vexeln. Då vexeln var förfallen och af Lindeberg till inlösen förevisades Lindros förklarade denne, att nämnde vexel vore falsk, men att han verkligen utgifvit en dylik, som vore riktig, Det upplystes då, att Westring först bedragit handelshuset på vinet, derefter mot kontanta penningar hypotiserat Lindrosvexel, samt afskrifvit densamma och hypotiserat den hos Lindeberg. För vidare upplysningars vinnande och inkallande af flera personer uppsköts målet tills Onsdagen.