Den vansinnige från S:t James. (Öfversättning från engelskan.) (Forts. fr. föreg. N:r.) — Det är vår minsta sorg. Ni ser att de vanvinnige arbeta gerna och arbeta dugtigt; det gitves blott få lata ibland dem, och dessa kunna vi med de enklaste medel tvinga till arbete, i det vi vägra dem en eller annan omtyckt förströelse, tills de blifva flitige och arbetsamme, som de böra vara. Men äfven om så icke vore, skulle dock anstalten med sina egna medel kunna anskaffa och aflöna de nödige arbetarne, för att hålla allt i ordning, ty ni kall veta, att denna anstalt först och främst undut rika anslag af staten och sedermera genom legar och gåfvor af mångfaldige gynnare erhållit en ådan fond, att den är i stånd att aflöna sina emetsmän på ett sätt, som ni kanske skall finna mer in rikligt. Ja, man bör laga så, att de blifva väl lönade, hvilka åtagit sig ett så tungt och ansvarsullt hvärf, och det har man hos oss gjort i fullt nått. I synnerhet är våra läkares ställning afundsvärd, och jag tillstår att det utgör min glädje och min stolthet. Läkare böra behandlas väl, om de skola uppfylla sin tunga pligt med kärlek och sjelfuppoffring, ty det gifves intet ädlare, men också intet mödosammare kall än deras. Då de dag och natt icke känna till hvila, utan oaflåtligt måste verka för andras väl, bör väl den korta hvilotiden efter deras mödosamma dagsverke göras dem så behaglig som möjligt, på det de måtte kunna hemta